Hur summerar man att se vidsträckta fjällvidder och tre toppar som man sedan ägnar en varm dag åt att besegra en efter en? Hur sätter man känslan på att klara av och genomföra det som kroppen vill men huvudet inte säkert tror på att det går? Hur kan jag berätta om skratten som dånade, vattnet som blev ljummet, vinden som smekte, backintervallen som rev i bröstet och Fröå tjärns svalkande vatten efteråt?
Jag gör ett försök, trots att jag vet att det kommer knappast ta dig hela vägen fram till en fantastisk yeah-näven-i-luften-tjoa-nerför-sluttningen-känsla. Ibland måste man bara vara där. Tur som en tokig kanske du har, om du kniper en plats till nästa års fjällmaratonhelg. Eller om det blir två? Detta måste göras om!
Fjällmaraläger 2020
Så kom den, den sista helgen i juni och solen och sommarvärmen var på plats. Mina deltagare trillade in allteftersom och bekantade sig med varandra. En härlig skara av löpare som alla satt som ett av årets mål att genomföra långlöpning på fjället i Åre hos mig. Ynnesten! Det härliga med löparläger är att oavsett tidigare erfarenhet kan man ha ett stort utbyte av varandra, om sinnet är öppet. Det var det sannerligen hos denna grupp. Mysigt från start! Jag hade satt en planering som skulle ge den som var nyfiken på fjälloppsgrejen eller hade lite erfarenhet sedan förut en helg med mer kött på benen. Fler kilometer i löparskor och att få smaka på en massa höjdmeter, långa intervaller i backe och testa energiintag under förflyttning. Typiskt sådant som är bra att ha i bagaget innan start på en fjällmara, eller något kortare fjällopp.
Fredag:
Fredagen ägnades åt en tur runt Totthummeln där jag bromsade uppför, pratade teknik och taktik och försökte spara ivriga löpares ben till eftermiddagens backintervallpass. Härligt. Jag älskar att visa och peka och berätta om Åre på sommaren. Många av mina deltagare har varit här förut, men oftast på vintern. Just nu är sommaren nästan som vackrast med blommor och grönaste supergrönt och det är som att det nästan gör ont, så vackert är det längs stigarna. Tänk, här får jag springa?! Att det fortfarande ligger lite vit snö ger fin kontrast.
Sen eftermiddag på fredagen sprang vi intervaller. Hårda, fostrande, härliga men också smart planerade intervaller. Passet jag förberett ledde oss till den svalkande forsen där huvuden stacks ner under behagliga suckar. Att springa 4-3,5-3-2,5 minuter uppför i ett för varje individ tufft tempo i 29 graders värme, det tar hårt. Normalt sett hade vi haft en serievila och sedan kört intervallblocket en gång till, men för att spara lite krut eftersom morgondagens långpass hade samma sol och värme joggade vi istället till badet. Fredagen stängde vi på ca 14 km på två pass.
En kväll med snack, skratt och härliga lopphistorier följde. Lite nervositet lugnades och jag delade planen för morgondagens långa prövning, den officiella ”Salomon 27 k banan” som ingår i fjällmaratonveckan som går av stapeln i skiftet mellan juli och augusti varje år. I år genomförs loppen med Coronaanpassning – läs mer på fjällmaratons webb!
Lördag:
En strålande varm sommardag. Ljummen bris redan tidig morgon, löparkläder på, vaselin på valda ställen, vattenflaskor togs ur frysen (jäpp), sportdrycken skakades och några hälar fick förebyggande tejp. Med frukost i magen och kolhydratladd sedan några dagar for vi med bilar till målet i Trillevallen. Tänk, här kommer vi komma springandes och då har vi klarat det! Med de orden lämnade vi Trillevallen med taxi, som tog oss till Ottsjö där starten går.
Första 1,8 kilometrarna genomfördes i rask promenad uppför. Det var nyligen frukost och fortafarnde morgon, jag ville värma upp oss i lugn takt utan mjölksyreansamling uppför fjällsida nummer ett. Ett smart drag, för alla var sedan superpigga när leden flackade ut något och sedan fortsatte uppför. Höjdmetrarna upp till vackra Hållfjällets topp var snart förbi och vi kunde se en fantastisk fjällvy. Med polarullen bokstabvligen längs benen skuttade vi vidare.
Efter vacker utförslöpning började det bli varmt, Grofjället nästa. Vi höll ihop gruppen till efter Grofjällets topp där vi åt lunch och sedan släppte jag till fri fart, tillsammans med kompis. Leden är fantastiskt bra utmärkt och med mobiler samt vän med var detta en bra lösning så att alla kunde springa på i sitt bästa tempo för dagen. Det peppades, tjoades och var full on löparnjutning längs den vackra stigen genom björkskog, smörboll och midsommarblomster från Grofjället mot Välliste.
Välliste, sista och högsta toppen. Åh vad jag älskar Välliste, kanske är det ändå mitt favoritfjäll att springa på? Nu blommar det överallt vilket ger en magnifik inramning. Lite snösluttningsglidning ( jag kande på rumpan – tjo!) och sedan uppför, uppför, uppför. Jag stöttade mitt supergäng av superhjältinnor som för dagen tog sig an en stor utmaning och gjorde det med bravur. Pratade intensitet, att vara i huvudet eller kroppen, stresspåslag och kortisol. Höll en hand i ryggslut och tillsammans tog vi oss upp till ny belönande utsikt och sista kilometrarna utför mot mål.
Vid målgång fick vi jubel och klapp från helgens snabbspringare. Massa high-fives och leenden. Nöjda och glada for vi hemåt mot dusch och mellanmål och en avslutande yin som knöt ihop säcken. På kvällen korkades bubblet upp, vi hade sannerligen mycket att fira!
Söndag:
En viktig del av en löpares förberedelse, oavsett om det ska genomföras något ölopp framåt eller ej, är styrketräning. Löpstyrketräning hjälper till att hålla dig skadefri, fungerar preventivt och är ett suveränt komplement till att springa. För dagen hade jag satt samman ett ganska mastigt styrkepass, med lite färre set men desto fler övningar, för att skicka med så mycket som möjligt hem. 12 särskilt utvalda löpspecifika styrketrämningsövningar genomfördes och jo, det kändes och konstigt vore annars.
Planeringen för en sådan här helg är en härlig nöt att knäcka. Allt kommer slita, förmodligen kommer belastningen vara långt störtre än det normala, men det ska också ge en superkompensation efteråt och en boost. Det är alltid upp till var och en att känna hur pass mycket hen kan ta i, om det är läge att spara krafter eller ösa på. Mina deltagare får en eloge för bra kroppskännedom! Det gasades och sparades, vilket är perfekt.
Efter lunch tog vi sista löprundan till vackra Fröå gruva. 10 kilometer som avslutades med bad! Sen återstod ihoppackningen av helgen och bitterljuvt hejdå. Att samla ihop tankarna kring allt vi var med om tillsammans. Så mycket glädje, inspiration, motivation och genomförande – jag är blown away imponerad av hur helgens löpargäng klarade av varje centimeter som jag utmanade dem med och viuljan att upprepa denna helg är stor!
Kroppen då, hur känns kroppen?
Alla leder glada, alla muskler nöjda. Smilet på plats, rekordlångt över tre dagar och jag mår bara toppenfint. Också för mig som coach innebär ju dessa helger många kilometer. Jag kan glatt konstatera att den grund jag lagt under våren hjar varit alldeles utmärkt. Att få vara där, på fjället, med ett fantastiskt gäng, det är en ynnest och en förmån och jag är glaet glad att allt går bra och flyter på, att det går att genomföra.
Sugen på löparläger hos mig i Åre?
>> Här hittar du alla mina löparhelger och löparläger i Åre! Varmt välkommen till en helg som kan passa dig!
