Igår sprang jag ett kort distansrekord. Det blir så larvigt, men jag måste fira mina små framgångar på löparfronten. Efter ett gäng mils cyklande var kroppen ändå belastad, men jag kände att jag ville testa att ge benen en kort springtur. Jag sprang 2,5 km varvet som min Garmin sa var 2,4. Det tyckte kroppen var alldeles precis på gränsen. Konditionsmässigt hade jag såklart (hoho) orkat mycket mer, men där tyckte kroppen att det var nog. Bra uttänkt av mig som slapp bli besviken utan istället kunde konstatera att jag har en ny möjlig distans. Snitthastigheten på 5.36 per kilometer var väl inte super, men kuperat det var det. Hepp! Jag tror vi kan säga att jag springer igen. Jag packar ner löparskor i resväskan ikväll!
Avslutade passet med fem minuters coreträning. Plankor och joggingbröd för fortsatt löpning!