Kärleken till ett bär. Att okynnesköpa blåa stora bär i plastask. Komma hem och slita upp förpackningen, skölja noga – inte kunna låta bli att låta ett gäng explodera i munnen och ge glädje ner i magen. Lägga på morgonfilen dagen därpå. Skaka på huvudet åt den där myten om att de ju inte smakar någonting som inte alls stämmer. De smakar blåbär. Bara av sin sort. Lite annorlunda touch, men en alldeles egen särpräglad blåbärssmak. Jag tror bestämt att ett av mina sommarprojekt ska bli att plantera jätteblåbär här hemma. Det känns som ett helt rimligt projekt med tanke på att jag – trots att det är februari och logiskt förstår att något självplock inte är aktuellt – ändå kollar upp hur långt det är till Hjo, där blåbärsgården ligger.
Min bästa blåbärspaj: Låt ca 200 gram smör bli rumsvarmt/halvsmält. Blanda smör, 3 dl havregryn, 2-3 dl vetemjöl, 2 dl ljust muscovadosocker, 0,5 tsk vaniljpulver och en nypa salt. Nyp ihop och smaka av så att det inte är för sött, använd din egen preferens! Smula lite botten i en pajform, eller låt bli. Det är inte så noga. I med massa blåbär ( jag gör på frysta blåbär) och smula över pajdegen. Grädda i ugn ca 175-200 grader tills pajen fått lite färg, det tar runt 20 minuter. Njut med vaniljsås eller glass!
En god blåbärsjuice: Kör gröna äpplen, en bit ingefära och blåbär i juicepress/mixer. Häll i en skvätt grumlig äppeljuice, men se till att blåbären är den största smakgivaren. Njuts bäst kall.
Jag har en himlastormande, intensiv och evighetslång kärlek till blåa bär. Som får mig att okynnesshoppa och le med magen när de landar däri. Blåbär. Mina bästa bär i världen. Så var det sagt.