Idag var/är det morotens dag – och jag passade på att äta morotssoppa till lunch och också testinviga den soppmaskin från Philips som de skickat till mig för test. Disclaimer: Soppmixern är inte någon ersättning för detta inlägg, jag skriver exakt vad jag vill och tycker och provar efter eget huvud, detta är ingen annons för Philips. Eftersom de råkade ha just en morotssoppa som receptförslag, jag såg i kalendern att det var morotens dag – och jag och E packade upp ett paket från Coop Änglamark (tack för det, vill man se vad som var i kolla instagram @uppochhoppa när E och jag packar upp) med morotspåse i så kändes det som att universum (eller pr-byråerna?) talade sitt tydliga språk. Morotssoppa it was.
Soppmaskin tänker ni? Vad nu? Ja – lite så kan man ju faktiskt fundera. Normalt gör jag min morotssoppa genom att hacka grönsaker (typ morot, potatis, lök) grovt, langa ner i en kastrull, fräsa en stund, sedan ha i vatten, buljongtärning, krydda lite och låta koka – därefter i med mixerstaven, smaka av, krydda och servera med typ creme fraiche. Ganska enkelt och väl fungerande.
Nu hackade jag morötter, potatis och lök (i små kuber) – hade i vatten, buljongtärning, curry, salt, peppar enligt receptet. Struntade i att läsa manualen gällande startknappar men lyckades på andra försöket få igång soupmakern som sedan jobbade helt utan min inblandning förutom att jag flyttade in den under fläkten eftersom det ångade en del, i dryga tjugo minuter. Därefter hällde jag upp soppan, tillsatte creme fraiche och åt. Ganska enkelt och väl fungerande.
Fördel soupmaker: Jag får aldrig mina soppor riktigt sådär ”restaurangiga” på egen hand! Antagligen för att jag inte mixar tillräckligt länge. Den här soppan blev en perfekt slät soppa (receptet sa att jag skulle använda det programmet, det finns också program för mer chunky soppor) men samtidigt luftig. Genomarbetad liksom! Great. Soupmixern var lätt att förstå sig på och använda, det går att göra soppa för ett rejält gäng och det var ju trivsamt att slippa bevaka det hela efter inledande hackning.
Fördel normalsoppa: Nu följde jag förvisso ett nytt recept, och jag följde det ganska noga, och höftade inte enligt eget huvud, men eftersom jag satte alla smaker direkt i soppmakaren utan avsmakning av kryddor blev inte slutresultatet helt perfekt. Soppan smakade för mycket curry mot vad jag hade velat och blev lite konstigt stark. Det hade liksom inte hänt på egen hand, för då kryddar jag och smakar av allt eftersom. Nu stod det ”i med allt detta – tryck sedan igång” – och då lydde jag. När jag gör soppan på egen hand bemödar jag mig inte heller med att hacka lika noga…
Same/same: Diska måste man göra oavsett, både kniv, skärbräda och kastrull/soupmaker.
Slutsats: Soupmakern har inte satts på rigorösa prov ännu, den berättar att den kan göra såväl smoothies (3 min utan uppvärmning), kompott (15 min), chunky soppor (20 min), släta soppor (23 min). Jag har ganska nyligen köpt en ny mixer med bra funktioner (hackningsfunktion, ballongvisp, mixerstav) – och jag kan se en fördel i att om man hackar grönsakerna först i hackfunktionen (och slipper skära ca 2 cm kuber inför att ha i soupmixern) så kan man göra riktigt fin restaurangsoppa på himla liten insats. Om man äter soppa ofta kan soppmixern således vara en himla bra grej. Kanske kan den också få oss som inte äter soppa så ofta att äta det oftare – genom att liksom finnas till! Smoothies kommer göra med mixerstav istället – vilket känns enklare och jag då dessutom kan se och följa resultatet då den tillbringaren är genomskinlig. Soupmakern är enkel att manövrera, lätt att diska och få ren, slutresultatet blev bra (bortsett från att jag inte gillade själva kryddningen, men det var ju receptets fel tänker jag) men den tar en del plats och är kanske inte helt nödvändig. Det blir en slutsats och en summering om tre upphopp av fem möjliga för Philips Soupmaker! Har man stora köksskåp och gillar soppor kan den nog vara en fyra eller en femma.