Solgropens sällsamma tid är nu
I en solgrop nära Norge satt jag och hörde tystnaden dåna över nejden. Det var så tyst att jag flera gånger stannade upp, lystrande efter det som så uppenbart fattades i mixen. Himlen var blå. Snön från gnistrande vit till mjuka pastellgula toner av solens reflektioner. Känslan var vilsam njutning. En andningsplats fri från allt som var nyss, allt som komma ska. Bara vi och den ekande tystnaden och fjäll i blick.
Exakt vilket fjäll vi vilade ögonen mot klurar jag fortfarande på så jag låter det vara osagt. Själva platsen blir nog min, men ganska nära Skalstugevägens avfart från väg 322 mot Norge. Vi passerade här i somras när vi åkte via Steinkjer till Inderöy på semester och sa i bilen att hit måste vi åka och stanna till på vintern. Nu, när Corornaviruset kändes lite för nära med nio nya fall i Åre bara förra veckan (härstammande från afterski, hur tänker folk?) och alla ville ta ”sista åken för säsongen” då åkte vi istället hit. Vi grävde oss en solgrop, satte oss ner och bara var precis där.
Hur snygg är han förresten inte, min man? Otroligt förtjust i inte bara hans looks utan också i allt innanför vilket ju är tur, men inte självklart, efter numera ganska många år tillsammans.
Jag märker att där vi är nu så landar vi ännu närmre varandra, med husbygget (som jag ska börja berätta mer om – allt ska bara få landa i ett helt och klart bestämt laga kraft vunnet bygglov först) och nu Coronatider. Det har ställts krav på att rusta och att möta och att jobba tillsammans på ett nytt sätt, ett annat sätt än det där ”vem hämtar – vem lämnar – har vi makaroner?”. Det är bra.
Efter fika som såklart bestod i varm choklad med bubblaren chokladbollar till (bra solgropsfika) fick kidsen härja runt efter eget bevåg. Det blev klättring i träd, bygge av snöhus och snökastning med mjuka flingor landandes i ansiktet för rolighetens skull. Livet log, fjället välkomnade tjoandet i sin kompakta tystnad och vi smilade ikapp.
Tacksamheten i att kunna åka till en avlägsen plats där tystnaden ekar och få en dag full med detta, den är stor och varm. Vi gjorde inget mer. Ingen stor vandring, hade inga turskidor eller snowracers med, ingen träning, ingen eld, ingen matlagning eller något som skulle kvala denna eftermiddagen till något större outdoorigt äventyr.
Två spadar, två liggunderlag, fika och så den avlägsna platsen som blev vår för just denna eftermiddag. En ekande tystnad som fick både klingande skratt, syskontjafs och samtal om nuet och framåt. Det var allt som hände i en solgrop nära Norge.
Kläder du sett på bild, annonslänkar till Outnorth, som fungerar så att jag får en liten slant som ”tack för tipset” om du handlar något efter att ha använt min länk. Alla kläder är av märket Bergans of Norway
Sofia: Kläder ur serien Rabot 365. Byxa, dunjacka, skaljacka
Stora E: Dunjacka, fodrad byxa
Lilla E: Skidjacka, fodrad byxa