Det är naturligt att vara rädd. Om vi inte hade utvecklat signaler för fara, och strategier att ta oss ur/förbi hade inte människan klarat sig länge. Rädsla som fenomen är något vi måste leva med, men det jag tänkte prata om idag är hur du kan använda kunskapen om din rädsla att misslyckas – och därmed våga att sträcka dig efter det du vill nå.
Rädsla för att misslyckas är en av de rädslor som begränsar oss mest. Den är förlamande och du stagnerar.
Tänk på en sak du misslyckats med.
Du har nu två sätt att gå vidare:
1) Jag misslyckades med x. Jag kan inte det, klarade inte av det och kommer aldrig göra det. Värdelöst!
2) Jag misslyckades med x. Jag ser det som en viktig erfarenhet och språngbräda mot att göra på annat sätt och tar med mig en lärdom.
Att erkänna fel/misslyckanden och att välja alternativ två som metod att ta dig vidare utvecklar dig. Det ger också (på sikt) mod att våga prova.
Att misslyckas är apjobbigt! Det är inte ”bara” att tillämpa metod två och så löser sig allt. Att misslyckas trots att satsningen var bra lämnar oss ledsna, stukade och kanske uppgivna. Detta måste vi förstå och acceptera. Men, acceptansen har en gräns. Bryta ihop och komma igen handlar om att inte fastna. Att det faktiskt, efter en (kort) tid ändå ”bara” är tänka om.
Trygghet i att vara missnöjd
Det har hänt oss alla att vi varit fast på en plats för att vi inte vågar kasta loss. Vi är rädda för att om vi förändrar, kanske vi misslyckas. Om vi frågar kanske vi får nej. Om vi provar kanske det inte går. På den plats där inget ändrats, där allt är som det brukar är det tryggt. Även om det är en plats vi inte är nöjda med har vi hittat en trygghetszon i varandet. Att rubba på det trygga är att ta ett kliv ut i det okända. Vi vet vad vi har men inte vad vi kan få. Det är när vi börjar glänta på förändringen som rädslorna kan komma. Då gäller det att jobba med strategier att våga möta rädslan. Detta gäller också möjligheten att det kan vara så att du innerst inne är lika rädd för att lyckas som för att misslyckas. Om du börjar att förändra, och plötsligt lyckas – vad händer då? Måste du sätta nya mål? Stannar gamla vänner kvar? Blir du föraktfull mot ditt gamla liv? Det är viktigt att jobba med konkretisering, särskilt om varje tanke på en eventuell förändring gör dig stressad.
Rädslans energi – att bryta förlamning och skapa energi
Vårt finurliga varningssystem som går igång när vi blir rädda stavas adrenalin. Adrenalin ger energi till både tankar och kropp. Om du använder energin inåt i tankar som bara cirkulerar blir du stressad, pressad och känner att det blir trångt om utrymme. Till och med kan en känsla av panik komma över dig. Det kan kännas som att luften tar slut, och vill det sig illa kan rädslan faktiskt trigga igång en panikångestattack om den är tillräckligt stark och dina tankar är destruktiva.
Använder du energin utåt skapas aktiviteter. Du släpper rädslan och dig själv fri. När du vågar göra använder du energin aktivt. Du kommer gå från en känsla av att vara instängd till att du har kontroll. Du är inte längre rädd, utan optimistisk.
En enda aktivitet kan vara skillnaden. Den lilla stenen som sätter allt i rullning.
Exempel för att byta till energi utåt istället för energi inåt:
* fråga någon som har gjort det du drömmer om hur de startade.
* tänk på något du var rädd för att göra som gick bra.
* googla dig till ny kunskap.
* tänk; hur svårt kan det vara?
* tänk: jag bara börjar, hur litet steget än må vara så tar jag första miniklivet nu.
Känslan lurar oss. Rädslan sitter i fantasi, sällan i fakta:
Det du är rädd för när du är handlingsförlamad sitter i ditt huvud. Det är en fantasi och en bild av något som faktiskt inte har hänt. Modiga människor är också rädda. Men de använder energin i adrenalinet som rädslan ger till konfrontation och aktivitet, de vänder rädslan till energi. Peak to peak gondola i Whistler är världens längsta linbana. Om en låter tankarna fastna och för ögonen ser hur allt rasar blir turen hyfsat oskön, men om en möter rädslan med insikten att rädslan är en bild av något hjärnan hittar på, inte av det som sker – kan en få tid att njuta av utsikten istället! Ni ser väl att den är vacker?
Två olika sätt att konfrontera rädsla att misslyckas (eller rädsla generellt) inför en tuff uppgift
1) Knyt näven. Använd din starkaste inre röst och prata till dig själv. Gärna högt (urlöjlig känsla i den. Något som i sig kan vara något att vara rädd för, men prova! Är känsla att vara löjlig det värsta som kan hända är det kanske inte så farligt?) ”Jag vet att jag kan. Jag vågar och vill och är större, modigare och starkare än den här känslan av rädsla”. ”Jag väljer känslan att vara taggad och peppad. Min nervositet/rädsla berättar att målet är viktigt för mig, vilken tur att jag ska göra det jag vill!”.
2) Ställ om till att vara nyfiken!
Hur gör jag det där? Hur gör du? Se på det du ska göra med nyfiken iver och neutral/positiv förundran. Jaha, spännande – jag vet hur det är men inte hur det blir, då är det bara att börja! Jag undrar vad jag lär mig på vägen?!
Ta några minuter att fundera över vad du är rädd för, och varför du är rädd. Hur tänker du kring misslyckanden, dina egna och andras? Vilka vinster har du att räkna med om du slutar vara rädd och byter förhållningssätt. Finns det några rädslor du kan utmana redan idag?
Våga lita på att du har förmågan att ändra riktning. Du kan ändra attityd, tanke och humör. Du kan bryta mönster, du har möjligheten och du har kapaciteten att starta. Du äger dina tankar och din väg framåt. Jag skickar med dig två av mina favoritcitat:
”Ingen minns en fegis!” och ”Att överleva är en ständigt pågående process. att leva fullt ut är att ta en risk.”
Lycka till att möta din rädsla att misslyckas. Kom ihåg att den bara är en fantasi!