Välkommen till din nya favoritblogg!

Plus-size / Normal jävla kroppsbyggnad

Nyss dök det upp en bild i mitt facebookflöde. En bild som delats av tidningen Cosmopolitan (som jag nu inte hittar orginalkällan till på deras fb – men man kan se kommentarerna längre ner i detta inlägg i en annan bild här nedan.) Jag tog mig friheten att skriva lite text på den.

Plus-size. Ett ord som beskriver något som är – vadå? Större än normalt, så skulle jag säga, vad nu tusan ”normalt” dessutom är. Vi vet mycket väl att smal kan vara lika med fet inuti och att större storlek inte betyder ohälsosam per se. Sammansättning av muskler och fett på individnivå är grejen. Men skitsamma.

För jag blir så himla irriterad. På att vi inte kommer loss från det här. På att den (jag gissar vilt) tjejen som jobbar på Cosmo och skrev bildtexten faktiskt inte reflekterade över vad hon publicerade. Jag vill inte säga att hon cementerade någon slags sanning, för nej, jag VÄGRAR att se det så.

super-sizevsnormal

Det MÅ SÅ VARA. Att modellen Robyn Lawley är något mer normalbygd om man jämför med medelmodellen som bokas eller som finns listade hos modellagenturer runt om i världen. Men att beskriva henne som ”plus-size” i en bildtext – och vara anställd av en tidning med i princip enbart kvinnliga läsare. Det är så himla smaklöst. Det stjälper. Det värderar. Det hånar alla sunda ideal, även om de i nästa andetag säger att hon är svinsnygg. För vi läser inte det. Vi läser plus-size.

plus-size

Men. Jag googlar lite beyond orginalkällan som uppmärksammade bilden på Robyn och Cosmopolitans bildtext som det är lätt att bli sur på. Och finner världen, så som den är.

Den som vi stångar våra huvuden mot varje dag vi orkar. Som får den ena att äta chokladglass och den andra att svälta sig och den tredje att knipa igen ögonen hårt och upprepa ”snabb och stark, jag är perfekt och min kropp är stark och snabb” i ett försök att värja sig. Tro mig. Vi är ganska många som försöker vara motvikt. E kommer exempelvis aldrig äga en barbie, jag svär.

Men hur jag än försöker tycka det är grymt att bilden nu blivit en mindre klicksuccé och att vi är fler som bara ”men VA ni måste skämta?” (dela!) så är jag ändå mest ledsen. Min googling gav mig det här klippet från Robyns egna officiella hemsida. Under ”about”:

A turning point in Robyn’s career was Vogue Australia’s decision to shoot her as the first plus size model to appear in an editorial specifically produced for Vogue Australia in the magazine’s 52 year history. The Vogue Australia’s Editor-in-Chief, Kirstie Clements, noted: “This is the first time Vogue Australia has shot a larger model and, of course, now that we have done it, I ask myself why we didn’t do it sooner. But that’s because Robyn is especially gorgeous. I went to the shoot to meet her and was transfixed by her beauty and poise. She is a truly super- duper model. When a plus-size model first turns up to the studio, she may be an anomaly to a team normally used to working with size-6’s, but once photographer Max Doyle started shooting Robyn, we quickly readjusted our preconceived notions of beauty. She doesn’t actually look plus size to me at all now.”

plusrobyn.

Bilden frontar hennes hemsida. Tjejen som själv beskriver sig som plus-sized på sin web och var/är ett historiskt undantag. Och jag har en bula i pannan och Vouge och Cosmopolitan säljer annonser och jag kniper ihop ögonen och säger till er och mig att det är ljug och ni är rätt och skriver en bloggpost för jag måste få säga det jag säger.

Men ändå. Den här bilden. Den där abouttexten. Den där copywritern. Världen.

Ridå.

  1. Fantastisk text! Man (jag) slutar aldrig förvånas av denna värld. Hur kan det gå så långsamt framåt? När vi är så medvetna om hur många som mår dåligt på grund av dagens ideal och vilken påverkan media och klädbranschen har. Hur kan de fortfarande inte ta sitt ansvar?

  2. Samma diskussion var det kring HM modell plus size modell för bara några dagar sedan.
    I allt ligger också hur tillverkarna ser på storlekar. Ta ”vanliga” kläder typ sportkläder där storlek 44 räknas som en xl och ofta finns det ingen större storlekar.
    Ger så sjuka signaler om vad som är okej.

    1. Oj! Det hade jag missat. Övertygad om att extremt många skakar på huvudet åt det här och också bloggar om det, vilket är bra. Det är sjukt hur det blivit. Jag förstår ju att om alla andra är storlek typ minus så blir hennes storlek i jämförelse plus, men alla dessa minus, och att det normala förpassas och görs till nåt det inte är stör mig enormt.

  3. Som vanligt är du mitt i prick med dina ord. Fantastiskt bra formulerat, och det är SÅ VIKTIGT att diskutera detta! Du har en stor blogg, som når ut till många, och jag blir så glad (och deppig…) när jag läser sånt här hos dig!

  4. Jag väljer att bara skriva. Usch, fytusan och OJ. e sig själv som plus size. Snacka om att vara hjärntvättad… 🙁

  5. det är svårt det där, samtidigt som man vill typ skrika att det är så larvigt/hemskt/dumt/chockerande/osvosv så vill man inte belysa det ännu mer, liksom. Jag vill inte ge företag(/redaktioner) en enda läsare till när de publicerat så korkad skit, typ. Samtidigt vill jag ju säga att det är bullshit, att hon är fin, snygg, normal och NORMAL ÄR INTE STÖRRE ÄR ”RÄTT”. Gah.

  6. Hela denna debatten om plus size eller inte plus size, skulle säga att det skapar ännu mer hets. Varför ens hänga upp sig på en plus size /normal size/ size zero låt folk vara som de är!

    1. Vet du. Det gör jag så gärna. För jag tror att om man inte gör det så cementeras de facto det här som plussize, också i vår verklighet, inte bara i modellvärlden. Det är lätt att kommentera som du gör. Lika lätt som att inte snäsa ”du var just det” när någon börjar en mening med ”jag är inte rasist men”.

      Jag vill verkligen låta alla vara som de är. Men du menar alltså att hur man skapar det är att låta plussize i normalkostym helt gå förbi? Marilyn Monroe var bara modell. Sågs som det av alla. Inget plus där.

  7. Jättebra skrivet Sofy! Det är helt galet vilka kroppsuppfattningar de flesta av oss har. Att det ”normala” är en kropp som tvingats ner i för små kläder efter diverse dieter, och att kroppen aldrig får äta vad den behöver för att vara i sin ”trivselvikt” enligt viktkurvan.

    Grymt att du belyser detta!

  8. I går kväll satt jag och kollade på HM’s webbshop mest för att jag var nyfiken på om deras OS-kollektion för vanliga dödliga hade släppts. Det hade den inte – men jag reagerade på modellerna i deras vanliga träningskläder och tyckte de var extremt smala och omusklade vilket inte alls gav mig nån bild av hur kläderna kommer att sitta på mig. Av ren nyfikenhet klickade jag mig vidare till deras plus-size för att se hur modellerna såg ut där. Plus-size-modellen är ju för fasen smalare än jag som har BMI 21,5. Gah. Jag tror inte jag ska handla nåt ur HM’s OS-kollektion!

  9. Fasen också! Jag blir ledsen for real. Här är jag just den som kniper ihop ögonen och mässar ”stark och snabb. Jag är perfekt och jättebra och fin och stark och snabb” (sen är just snabb-delen inte riktigt sann men det är en annan historia ;-)). Jag är ändå en 35-årig tvåbarnsmamma med riktigt rackarns bra självkänsla och ändå blir jag ledsen, och påverkad.

  10. Jag bara sitter och gapar. Det är ju egentligen ingenting nytt som tas upp här, men när någon sätter ord på det slutar jag aldrig häpnas. Men vad som är sorgligast är att hon själv beskriver sig som plus size. Hon är en del av detta sura och mögliga ideal-snurr där hon förvisso är uppskattad och accepterad, men säkert trivs själv. Fast ur en ytterligare dimension är det ju vi konsumenter som tittar på modellerna, och där skapas vår klyfta mellan tillräcklighet och oss själva.

    Men sedan funderade jag lite till. Och problemet är ju inte att någon kallas för plus size eller inte. Utan det är den lägre värderade och negativa laddningen som ”Plus size” har. Skulle det inte vara allmänt accepterat att INTE vilja vara mullig, ha ett något högre BMI, och sträva mot så smal och lätt som möjligt. Ja, då skulle detta problem aldrig finnas.

    Vad tror du?

    1. Det är ju exakt det som är så värdelöst. Att världen har lärt oss att redan ha värderingen klar när vi läser ordet plus. Så ja, på sätt och vis kan ju hela grejen att hon kallar sig plus size och är så fantastiskt vacker kanske vända den grejen. Men jag tror inte det är sanningen. För det är så tydligt att hennes plus är på undantag i sin vackerhet på något sätt. Det står så tycligt i abouttexten – hon var ett undantag som fungerade, men det är inte ”normalt”. Tack för dina ord! ”där skapas en klyfta mellan tillräcklighet och oss själva” – så himla bra formulerat!

  11. Jag blir så hemskt ledsen. Jag blir verkligen mest ledsen. Samtidigt blir jag också arg och ser verkligen nyttan med att ta striden. Jag tror inte på att blunda och säga att man ingenting såg för att alla ska få vara som de är. Alla SKA få vara som de är, men genom att blunda för vare sig kroppsideal (eller rasism!) blir man den som stod vid sidan av och lät det ske. För mig är det en oroande utveckling som sakteligen normaliseras och där alltfler människor tillåter sig att bli en tyst majoritet. Vi ska inte låta oss tystas ner av ideal eller kroppsfixering (eller rasism och främlingsfientlighet). Låt oss aldrig tystna i kampen mot att alla systrar och bröder ska få vara som de är eller att världen är galen!

    Tack för ditt inlägg. Jag följer upp under morgondagen.

  12. Usch! Jag blir också så himla ledsen av sånt här, har vi inte kommit längre alltså? Bra inlägg, bra att du tar upp det!

  13. Finns inte så mycket mer att säga. Ett otroligt bra inlägg.
    Jag känner mig förbannad, ledsen och maktlös. En sjuk värld min dotter måste lära sig leva i också.
    Själv blir jag så jäkla arg då hon började skolan och kommer hem och pratar och tjock och smal. Något vi inte ens snackar om hemma. Så ointressant! Den här världen..

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Magiska träningshelger!
Klicka nedan för att se vilka bokningsbara träningshelger & events som finns just nu!