Välkommen till din nya favoritblogg!

Middagshandlingar vi minns

Möter en sprudlande E i kapprummet på föris, som varit med personalen och hämtat grejer. Efter lite prat om hur dagen varit får jag med mig en tvååring med både jacka och leende och stövlar på plats. I bilen äter vi banan och jag försöker att grunda med att nu ska vi handla – goda saker att äta till middag och frukost till i morgon – sådant måste vi ju ha hemma. Positiv förstärkning.

På parkeringen startar det. Innan vi kliver ur bilden deklareras det från baksätet att E minsann ska gå själv och INTE hålla handen, bli buren eller åka vagn. Ni vet, saker som inte är kompatibla med att ta sig fram bland bilar. Jag tar fram en kundvagn och ställer ett skrikande barn däri. Blir räddad av en man som lyser och visar sin nyckelknippa med en ficklampa på. Hinner få loss shopexpressblipparen och två kassar innan farbrodern lämnar oss med en nu glad E. Thanks!

”Jag ska blippa mamma!” – jajjemen – vi blippar tandborstar och tar oss från skönhetsavdelningen via frukt och grönt – avokado, bananer och spenat läggs i påse innan stövlarna sparkas av i frustration första gången och jag lyfter en barntrasa från golvet. Räddningen kommer ovanligt enkelt genom att E får bära ask med physalis, de små orangea (färgintresset går i arv) frukterna. Vi traskar vidare medelst barnet skär ihop ungefär var tionde meter. Jag lyckas undvika en nära förestående äggmassaker, blåser ett nästanklämt finger vid mjölkdisken och tar emot fyrtiotvå medkännande leenden längst vägen. Och just det – samlar upp barn och stövlar och napp ett par gånger. Vår granne går förbi med kundvagn och säger ”när de är 13 har du andra bekymmer” i klämkäck ton. Antagligen.

Borta vid brödet har E en egen idé om en påse som ska med. Jag säger att om du lämnar tillbaka påsen där du tog den så äter vi russin ihop här i vagnen! (Den pigga energin jag försöker uppbåda i rösten här!). Det lutar mot oväntad succé. Barnet springer faktiskt glatt – lägger formfranskan prydligt och tar sig tillbaka.

brygga

Shopexpress – en fantastisk uppfinning! Russinen blippas och asken öppnas – nu kan vi festa på russin och avsluta handlingen med snabba steg. Trodde jag. Jag häller några russin i handen på E – och lockar med att du får hålla asken och får resten om du sitter här i vagnen. Ett pangerbjudande trodde jag. Men icke – BIG mistake. Kiddot kastar russinen – osmakade – gallskriker om en mamma som är DUM och kryper iväg och upp i en tom hylla. Jag väntar. Och pratar lugnande. Väntar. Skriken tilltar i styrka. Dummadummadummadumma! Till slut finns inget annat än att gräva fram barnet. Jag pratar lugnt, för döva öron. Berättar att om man inte sitter i vagnen (eller har stövlarna på sig – de har slängts iväg igen) så blir man buren, för nu behöver vi åka hem. Tjolahopp tjolahej. Tinnitus i örat, en minihand som rycker i mitt hår, en bebis som sparkar på insidan och med ett resolut armkroksgrepp om det ålande barnet och den andra handen på kundvagnen beger jag mig den sista långa upploppsrakan mot kassorna.

Vet ni hur svårt det är att bära en tvååring som inte vill bli buren? Skitsvårt! Särskilt när det känns om att en förlossning är på gång att starta av stresspåslag och man har några dagars matvaror i kundvagn med hjul som inte heller direkt samarbetar. Blickarna från de runtomkring. Om de var medkännande från början borta vid mjölkdisken är de nu förfärade. Varför får hon inte barnet att sluta skrika? Gör hon det illa? (AJ, aj, DUMMAMAMMAJAGVIIIIIILLLLLLINTEEEEEEJUSÄGERJAAAAAG!) Men jösses – föräldrar nuförtiden – de har ju helt tappat greppet!. Russinen flyger i ett frustrationskast (hur kunde jag tro att de skulle hjälpa nu?).

Jag stretar på mot kassan. E skriker så hon hostar, tar sats och börjar om. Ålandet fortsätter. Mina ord om att nu räcker det för döva öron. Nya illvrål. Hela Coop Forum är nu ytterst medvetna om det skrikande barnet. Jag greppar om, försöker ge en napp (som flyger tio meter på en nanosekund. Sorteras in under dumma idéer vi minns). Når kassan. Drar kortet. Greppar om. Slår koden. Bänder loss en hand från mitt hår medelst morrande. En kassörska kommer med nappen. Jag mumlar tack – men har liksom inte den i prioritet och inget leende övers tyvärr. När jag lyckas få in E i bilen och bältet sitter fast blir det tyst.

-Nappen?

Ja. Nappen ja. Den berättar jag att den finns någonstans där den slängdes – eftersom nappar är något man måste hålla i och vara rädd om. Vi åker hem. E är tyst, jag är tyst. När vi stannar hemma konstaterar en glad röst från baksätet att ”här finns det fler nappar mamma – i skålen – det vet jag!”. Vi samtalar en stund. E i min famn. Om att man inte får försöka bitas (undvek jag den biten?) – eller dra i hår – och att det är en bra grej att ha med sig stövlarna från affären. Vad säger man till mamma om man gjort såna dumma saker? Och hur gör man när man är kompis?

Man gör kram mamma – och klappar snällt och mjukt på kinden – säger förlåt gör man, tittar i ögon och under lugg. Och hjärtat lugnar sig, bebisen i magen är fortfarande upprörd, matkassarna ska fortfarande bäras in och plockas upp. Maten ska lagas. Men E skuttar själv från bil till hus och har gått vidare i livet. Själv konstaterar jag att det här var sista gången på i alla fall några veckor som jag försöker handla runt sjuttonsnåret. I alla fall om jag har ett barn på utsidan med mig. Som kan gå själv och slänga stövlar och russin och nappar i vilt raseri.

 

  1. Vilken fantastisk beskrivning! Känner igen mig i varenda liten detalj!
    Vid ett tillfälle bar jag faktiskt ut barnet, spände fast det i bilen och gick in och handlade klart. 😮

  2. Hahaha! Som om jag sjökv skrivit det! Alltså vi mammor är bara så himla bra! Som kan ta hand om sådana groteska utbrott utan att själv förgås. Just de där striderna inne på en affär är vekligen tålamodsprövande.

  3. Jag har varit där också… Det är inte kul, vid några tillfällen har jag stått i kassan med ett barn över axel(som förbrilt försöker ta sig loss) en hand på barnvagnen med lillebror och mitt i allt försöker man få upp varor på bandet och betala medans tårarna rinner ner för kinderna. Mina är nu 4 och 6 och det är mycket enklare, även om just Coop Forum verkar ta fram det värsta i barn av alla åldrar.

    1. Men eller hur! Och då hade vi ju ändå grundat med bananen innan! Shopexpress ÄR verkligen en skänk från ovan. Skulle jag ha behövt packa kassar i det där infernot – ja då hade det runnit tårar hos mig med!!!

  4. Du är helt otrolig som klarar att behålla ditt lugn. Som en av de som står runt om (aldrig att jag skulle få för mig att bli irriterad på föräldrar med skrikande barn) vad kan jag göra för att hjälpa? Jag lider så med er men har inte alltid blinkande attiraljer till hjälp och är ibland rädd att det anses som att ”lägga sig i” om man försöker distrahera.

    1. Gulle Jenny – Något som man hade kunnat göra det läget hade varit att om man skulle åt samma håll hade man kunnat prata lite med barnet – alternativt att erbjuda sig att köra kundvagnen mot kassan… men det där är skitsvårt, verkligen. När utomstående kommer in och börjar konversera blir barn ofta helt paffa och glömmer bort vad det var de var så förtvivlade för, fungerar i alla fall ibland!

  5. Åh herregud…! Tänk att någon så vansinnigt söt på en sekund kan förvandlas till ett litet monster…! Hur gör dom??
    Känns som att det enda som fattades för att göra upplevelsen helt komplett är att en käck kassörska hade sagt: ”Jaha, det blir visst avstämning här idag!”…;)
    Bra kämpat!!

    1. OH MY GOD! ja tänk om – det hade verkligen varit droppen… Det går ju att avdramitsera såna här utbrott då och då – typ genom att själv skaka av sig skorna och slå sig ner bredvid, men inte hur många gånger som helst och inte när man bara kokar och liksom har fått nog. Avstämning där och jag hade kanske kastat in handduken och sagt – men vet ni, då får det vara!

  6. Åh jag älskar min ettåring ”utan” vilja lite extra nu ;)!
    Utan vilja är att ta i, men än så länge sitter han lugnt i kundvagnen.
    Max gafflar han lite extra om han får syn på klämmisar. Sådana med frukt i.
    För jävlar vad goda de är…

  7. Medlidande, varsågod!♥ Motsatsen hände mig i somras, Axel somnade på min arm mitt i Röhnish-outletens slutrea. Med honom på armen, svetten dröp och tio plagg på andra armen erbjöd sig den enda mannen i butiken att hålla mina saker i kön hela vägen till kassan! Gulligt tycker jag! Lämna E hemma nästa gång och ta en banan till Mini (räknas väl trots att hen ligger inne i magen?) och handla i lugn och ro. Egentid på Coop ska inte underskattas!

  8. Åh vad jag känner igen mig! Det är verkligen en prövning att handla med barnen ibland och ett tag vägrade jag handla med dem utan valde sena kvällar istället. Det som alltid funkar är som du skriver när någon främmande pratar med barnen för då blir de så ställda och får annat att tänka på.
    Härligt och ärligt inlägg även om de garanterat inte kändes så just då!

  9. Ja jisses, vilken hög igenkänningsfaktor det var på det här inlägget… Vi undvek också att handla med barn och åkte hellre ner strax innan stängningsdags. Men ibland gick det ju inte att undvika… Kan glädja dig med att efter den jobbiga perioden kommer en helt underbar, när barnen följer med men hjälper till istället. Då går handlingen hur fort som helst.

  10. Åh vilken igenkänningsfaktor – speciellt det där med att bebisen i magen försöker ta sig ut. Är i v 34 och när det där hände för ett par veckor sedan slutade det med att jag bara satte mig på en stol som någon lägligt ställt fram inne på Ica Maxi, jag bara kände att jag inte klarade av att stå upp längre utan att föda där och då 🙂 Satt där till mini lugnade sig (det tog sin lilla tid) och sen gick det faktiskt hyfsat smidigt att avsluta handlingen efter det…

  11. Kanske du kan få henne att hjälpa till redan? Finns säkert små uppgifter hon kan hjälpa till med. Jag började göra så ganska tidigt med mina barn. Då har det oftast flutit på bättre. Fast inte är det ju ännu heller alltid dans på rosor. 🙂

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Magiska träningshelger!
Klicka nedan för att se vilka bokningsbara träningshelger & events som finns just nu!