När biljetterna släpptes bestämdes att vi skulle minsann gå på Yoga games. Sedan hann jag glömma bort det tills jag upptäckte anteckningen i kalendern. En hel yogahelg. Nu!
Fyra yogapass igår och (tyvärr bara) två idag tillät livets helhetsplanering. Hur mycket jag gillat det? ÅH! Jag har älskat det!
Helgen på Yoga games håller på att göra mig till en yogi och jag bara ler och hänger på. Det börjar landa nu, att yogan dömer mig inte. Jag har tagit grundläggande klasser och tuffare klasser och inser att jag inte är så oflexibel eller osmidig som jag ibland intalar mig. Att jag visst kan koppla ner, koppla in och vara i utmanande rörelser. Yogan dömer inte, och jag kan ha väldigt roligt här om jag tillåter det.
Att vara i andetaget. I positionen som ska bygga till full brygga, att lita på processen och testa av nyfikenhet. Bli guidad och sedan ”hepp”. I position eller på god väg in. Att det finns lärdomar att ta i varje bergsposition, att bra genvägar till flexibilitet finns och att inte fuska sig fram i backbends. Så mycket att lära och utmanas i.
Tack till fantastiska lärare som guidat med humor och värme, kunskap och tolerans. Tack till fina vänner som yogat sida vid sida med mig och gett så mycket energi! Jeanna och Vevve och Mela, så himla härligt.
Yoga är härligt nu. Bara härligt faktiskt. Tack yogagames för att jag är på väg att bli (är) en yogi!