Så skönt det är att göra ett lugnt avslut på dagen. Sänka tempot, pausa och hinna ikapp sig själv. Igår var jag på 90 minuter yin och bar var. I min kropp, på mattan, under filt. Med musik och lugn guidning att pausa och landa.
Jag har börjat göra yinyoga på kvällarna, inte varje kväll, men när jag känner den där rastlösheten i kroppen. Skavet. Det som kanske säger att ”hej, nåt verkar bekymra dig – något som du behöver släppa fram för att kunna släppa taget om och sluta ha i hjärnan”. Så lätt att trycka igång Netflix då. Gå till instagram – facebook-mailen i en triangel utan slut. EXIT. Så mycket bättre att deala med det som känns. Uttala det högt, stanna i det, låta det sakta försvinna.
Enkla exits – när vi rymmer från oss själva
Jag har läst en del om det som kallas exits, och lyssnat på poddar och insett att det var precis det jag ägnade mig åt som gjorde att till slut kom utmattningen ikapp med en dos av depression. Jag lyssnade aldrig klart, gav mig inte tid att känna det jag kände och vara i det som var, eftersom det var obekvämt. Så jag brusade på. Ökade tempot, fortsatte framåt, bytte kanal, bytte internetflik, började på ett nytt blogginlägg istället för att känna in. Jag valde att blunda för alla signaler som sa ”du verkar inte må så bra just nu” för jag tyckte inte jag hade tid med det. Eller kände att jag inte hade något sätt att göra annorlunda. Var maktlös eftersom jag lät det bli så, trodde inte att jag hade något val. Sänkte min tålighet genom att inte belöna kroppen med träningspaus; jag kunde ju inte avsluta eller pausa eftersom jag inte var klar eller inte kommit någon vart. Moment 22. Så lätt att se nu, så svårt då.
En exit kan vara en handling som i stunden känns hjälpande och belönande, men i förlängingen fungerar precis tvärtemot. Här är ett riktigt bra poddavsnitt om exits! Det handlar om exits i våra relationer, men ALLT är ju relationer.
Från morgon till kväll, så mycket intryck. Stämningar, humör, måsten, viljor, deadlines och to-do’s. Möten, mail och sms som virvlar. Det är lätt att jaga på och svårt att stanna upp och pausa om vi inte bygger in det. Så vi behöver bygga in det! Bygga in TÅLIGHETEN till att stå pall, istället för att springa från det som gör ont. Tänk till idag, ALLA gånger som du tar upp din telefon, VARFÖR gör du det? Vad är känslan precis innan du tänder skärmen. Är du orolig? Rastlös? Nedstämd? Stressad? Glad? Vilken känsla avslutar du och bedövar genom en distraktion?
Träningen är ett andningshål ocxh ett tålbarhetsbygge utan dess like. Utomhusluft kan vara en partner att luta sig mot, skog kan vara oslagbart som temposänkare. Hård, ansträngande, mjuk, lekfull, funktionell och skadeförebyggande träning ligger på min önskelista och det jag genomför. Och så yin. Den gör mig tålig. Att lägga sig på mattan på de meter som skiljer kök från vardagsrum här hemma. Eller i yogasal med andra. Landa i positioner som låter bindväven släppa efter, sänka på spänning och vila bort bruset. Tömma hjärnan på intryck.
Att avsluta dagen med yin är en dörröppning för mig att må bra och för att undvika exits. Nu ska jag bara fortsätta att bygga in det.