Välkommen till din nya favoritblogg!
da block

TRÄNINGSHELGER I ÅRE!

da block

Bloggen i kronologisk ordning

("under konstruktion, ha lite tålamod!) 

Jag minns hur tokigt jag tyckte det var att folk slutade springa, för att sedan ta upp det igen till våren. Förut, när jag sprang mycket året runt och höll på med marathon och diverese, ja ni vet – det är som att det var ett helt annat liv?! När bloggen hette Uppochhoppa och det handlade om att vässa till formen och springa tuffa intervallpass för att komma åt superkompensation, he, he. En annan tid. Varför slutade folk att springa, det blev ju bara jobbigt att börja igen?

Hej våren 2021, nu ska jag ta upp löpningen igen! Jag springer gärna intervaller nuförtiden också, men bara när löpsäsongen är rejält igång. Det är den inte, men igång, det är den. Hela två pass a 5,5 och 6,5 km har det blivit och därifrån bygger jag nu med största fokus på att inte bli skadad. Jag har grejer jag behöver vara i löpform till som händer alldeles för snart, men snön – kan vi prata om snön som fortfarande ligger så tjock så tjock? Inte världens enklaste då minsann. Inte som att kuta Kungsholmen runt i shorts i mitten på april 2008 och undra vad problemet med att inte springa över vintern är. Min löpning vintertid heter nu skidåkning. Punkt.

Jag har alltså börjat springa. Hur känns det då Sofy? tackar som frågar! Det känns FINT! Bättre än jag trodde, lite ömt i fötterna (väntat) men faktiskt himla bra. Pass två var backen upp till Copperhill och nästan hela turen fixades medelst löpning. Några meter var jag tvungen att gå för att hämta andan eftersom vi också pratade samtidigt – give me a break liksom, men ändå, peppigt att springa två kilometer uppför och tycka att det känns OK!

Mina nycklar till uppstart av löpsäsong:

Ni känner mig, jag har skrivit om det massor med gånger – men here goes:

  1. Kontinuitet. Vilket är det svåraste, att hålla ett slags jämt flöde av att återkomma till löpning såhär i början, när det inte varit det jag gjort.
  2. Långsam progression – vi har flera reglage i form av distans, fart, intensitet, tid ute (som iofs också är avhängt av fart, men ändå). Man drar inte upp alla reglage samtidigt! Skruvar på en i taget!
  3. Styrketräning. Knä, core, baksida lår, höftstabilisatorer, rumpa.
  4. Variera underlag!
  5. Välj smart! Hellre fler pass tufft än många långt – långa pass då och då klarar jag, om grunden är lagd att hantera intensitet. Att långspringa mycket sliter.
  6. Kul löpsällskap! Är en bonus som hjälper till punkt 1!

Till förra säsongen köpte jag två par nya skor, och hade en ny pulsklocka. Det var ju som att ha en hel godispåse med löpinspiration. Jag undrar just vad jag ska belöna mitt tionde löppass för säsongen med detta år? Där ska det ligga något och vänta, det har jag bestämt!

 

Maj 2020, ett av det årets första pass. Nästa vecka ska jag kolla in hur det ser ut där i år! Rundan är 9 km!

Du vet känslan när du längtat efter något länge? (Oh well, alla vet vi väl den känslan, hej mitt i pandemin, allt vi gör är ju att längta känns det som) men anyhow, häng med nu. Du vet känslan när du haft något nära, men det inte riktigt infunnit sig. Tillfället, eller möjligheten, förutsättningarna har liksom inte fallit på plats?

OCH SEN PLÖTSLIGT HÄNDER DET!

Så var det i söndags. Som att hela Åredalen tog ett kollektivt andetag och sedan sprang man (kvinnor, barn och djur!) ur huse med matsäck, gasolkök, tunnbröd, spadar, turskidor, pulkor och solglasögon i högsta hugg. Nu skulle det banne mig byggas solgrop! Himlen var medelhavsblå, solen lyste klart och vinden hade mojnat till ett minimum och man hade lika gärna kunnat skriva pangdag i versaler på prognosen.

Solgrop i storulvån och häng på Getryggens sydsida

Vi packade bilarna, som om vi på riktigt skulle övernatta i några dygn (minus tält) och hade tur som tokar. Eller åtminstone nästan. Stf’s parkering stängde precis när vi kom fram, fullt och inga fler bilar togs in, snabbt som ögat vände vi och hittade en bra plats där snöskottarna skuffat bort snö och breddat vägen, där kunde vi starta dagen med att bli svettiga och skotta fram tre parkeringsplatser. TJO!

Sedan tog vi sikte på en hängdriva ca 100-150 meter upp på fjällsidan och började traska/skida uppåt med vårt pick och pack. Ett härligt läger ställdes i ordning, med soffa och eldgrop och hängdrivan bjöd på utmaning och magpirr. Jag tror faktiskt att alla åkdon som var med åkte över kanten, snowracer, snowboard och skidor!

Elda? Ja, men gräv en grop! Ett smart tips är att ta fram sin sond och mäta snödjupet innan man börjar gräva, det är ju härligt att slippa gräva en två meter djup grop för att nå marken istället för en på 50 cm. Just saying, själva använde vi tipset aningens lite för sent. Eller äsch, att gräva är ju kul?!

Det lagades käk i den där gropen sedan må du tro. Smarrigt käk med kycklingkebab på muurika, en rätt som jag vet att jag tipsat om förut, men debn är så enkel och god och  både små och stora gillar den.

Sofys bästa muurika-käk: (lätt att laga, funkar helt utan förberedelse!)

  • Kycklingkebab från Kronfågel
  • Coctailtomater
  • 1 ask tärnad mango
  • Tortillabröd
  • EV: Fritt att tillsätta vad du vill såklart, kanske skivad rödlök, något grönt, riven mozzarella, sås?

Stek kycklingkebaben på muurikan, om mangon är frusen, ha i den på slutet så att den hinner tina. Lägg tomater och kycklingkebab och annat innehåll i tortillabröd, vik ihop och servera till hungriga solgropshängare som nyss skidat nerför sluttningen.

 

Jag hade skurit tomater, rödlök, mozzarella och bladspenat hemma, men om man inte har den möjligheten men kommer på att det är utemiddag går det fint att bara plocka med sig allt från affären och montera på plats. Älskar hur låg tröskel det är till matlagning i Muurika och att fylla tortillabröd!

En annan grej jag älskar är det här stället i softshell från Bergans:

Brallor med ventilation på låren och reglerbara i midjan, bra fickor på byxbenen för tranciever och annat och riktigt tåliga och bra nedtill, med dubbla tyg över pjäxan. LOVE! Senja hybrid softshell w pants, jag har storlek M, som är bra i längden och i låren men skulle kunnat vara lite tightare i midjan, just därför är det bra att de är reglerbara där!

Jackan heter Senja hybrid softshell jacket och är supersmidig och följsam, en riktig favorit till när inte tuffaste skaljackan behöver vara på. Det många med mig uppskattar med softshell är också att det materialet är helt tyst, det frasar liksom inte när man drar det mot sig själv så som skaljackor gör?

Dagen avslutades med skidtur:

När vi suttit, grävt, serverat fika och lunch och busat med valpar (x2) större delen av dagen uppenbarade sig till slut chansen att gå på tur uppför. Om den kommer, då tar man den! Jag och J drog på oss grejerna och skidade uppför i exakt 30 minuter, stannade då och då och sänkte pulsen, log mot solen och varandra och tog in hur jäkla göttigt det kändes att vara precis där, precis då.

Värmen gjorde att jackorna fort åkte av, att tura i underställströja och bara händer, det är något speciellt med det! För två år sedan turade jag här lite senare i april, iförd shorts och med vänsterarmen i gips. Hela brallor och hel hand är ändå bättre, shorten var mest en kul grej då!

SÅ glad för ny grannfamilj i Sadeln med liknande intressen, barn i samma/nära ålder. Dessutom har de en fyra veckor yngre jaktlabradorhalvbrorsa till våran Spike!

När vi hade fått ihop ett bra gäng höjdmeter drog vi av stighudarna, satte på hjälmarna och susade utför i härlig snö. Inte superkall och pudrig, men inte heller vårslushig. Inte betonggolv, utan lätt ihopdriven fortfarande mjuk snö. ÅH den känslan att lägga långa och korta svängar med hela fjällmassivet i blick!

När vi kom ner höll de andra som bäst på att samla ihop pinalerna. Vi droppade hängdrivan (till barnens och vår egen stora förtjusning) och tog oss sedan neråt mot bilarna igen. På vägen hem, den vackra, konstaterades det att detta var en pangdag i versaler. Hur löjligt lyckliga vi blir av platsen och möjligheterna den ger.

Vårvintern, kanske den bästa tiden ändå? Jag hoppas på några fler sådana här dagar innan vintern lämnar våren ifred!

Du som följer mig på instagram (och särskilt i stories) har sett hur vi välkomnat jaktlabradoren Spike till familjen. Äntligen har vi hund igen! Här kommer inlägget om hur vi tänkte, vad vi gjorde och vem han är, vår nya familjemedlem!

Äntligen jaktlabrador i familjen igen – hur tänkte vi kring att köpa hund?

För att jag inte kunde väntal längre, är det korta svaret! Men också för att:

  • Vi vill att barnen ska växa upp med att ha ett djur i familjen, med allt vad det innebär av att ta ansvar och ta hand om en till individ
  • Berika livet med både rutiner av rörelse och en ny fantastisk kompis
  • Fjälljakt!

Jag har längtat och längtat och väntat och väntat. När vi flyttade till Åre (juni 2018) var det bestämt att när vi bor bra och större (i hus, inte i vår fjällägenhet) skaffar vi också nästa hund. Klubbat och klart. Sedan gick ju tiden som bekant och nu skriver vi snart juni i kalender tre år senare. Vi bor fortfarande i vår fjällägenhet men huset (med stort h) börjar snart byggas på vår tomt som vi köpte för två år sedan. Bygglovsbråk i två år är inget jag önskar någon, en otroligt tärande process. Eftersom vi var i stort behov av glada nyheter och mer positiv input mitt i slutet av den processen runt nyår 2020 så fattade jag bara beslutet. Vi skiter i att vi fortfarande bor lite trångt. Fördelarna vinner över nackdelarna och något riktigt härligt måste hända!

Varför jaktlabrador?

2004 köpte jag min första egna hund, den svarta jaktlabradoren Speja. Uppvuxen med tax (kommer strax) ville jag ha en hund som verkligen ville jobba tillsammans med mig, som jag kunde träna till att hänga med mig på olika roliga aktiviteter. En hund med mycket motor och driv, men utan massiv jaktlust och inte heller med betoning på att hänga på brukshundsklubb. Då föll valet på jaktlabradoren. Det finns ingen officiell ras, men en absolut uppdelning mellan vad som är en vanlig labrador och en jaktavlad labrador, där den senare är betydligt smäckrare och avlad på sina egenskaper att apportera, dvs hämta viltet (oftast fågel) efter skott och lämna till sin förare. Sedan Speja har jag älskat jaktlabradoren eftersom de har många fantastiska egenskaper och kvalitéer! Så som vi bor i Åre passar egenskaperna utmärkt, det är en tillräckligt stor ras för att orka länge på fjället, lätthanterlig (when uppfostrad och de får det de behöver i form av stimulans) av barn och ja, vi hade ingen anledning att välja om.

Searover light’s christmas Spike – så heter vår nya fjällhundskompis!

Jag började maila i november/december och nysta i lite gamla kontakter. Jag tränade och tävlade Speja upp till den högsta nivån av retrieverprov (där hundarnas förmågor och samarbete med föraren testas i en fingerad eller riktig jaktsituation) och att jag kunde berätta om det gjorde vår familj intressant att sälja hund till. Uppfödare har ju fri prövningsrätt, dvs, de säljer till den eller de som de känner passar bäst och det är helt klart att tidigare erfarenhet spelar stor roll. Det kan kännas tröstlöst som förstagångsägare, men kämpa på, läs på och visa intresse för din valda ras och börja ge dig in i den även utan hund är då mitt råd. Vi blev erbjuden en valp ur tre olika kullar inom ett kort tidspann och jag hoppade jämfota av glädje varje gång. Högst hoppade jag när kennel Searover ringde under nyårsveckan och erbjöd mig en hanvalp från en otroligt lovande kull! Searover är en otroligt välmeriterad kennel med fantastiskt renommé, det kändes smått overkligt att få äran och förtroendet att förvalta en hund från dem! Tack igen Lena! 26 december föddes valparna, leveransklara i slutet av mars – vi sa JA med versaler och började snacka namn!

  • Bokstaven S ville jag skulle vara med – hundar lystrar bra till den tycker jag!
  • Kort och rappt, men också kunnas sägas mjukt

Som en hyllning till Speja, men ändå med tydligt eget namn, testade jag olika varianter med Sp… och sedan landade vi ganska snabbt i Spike. Från att jag plötsligt sa det högt så kändes det rätt. Tilltalsnamnet finns faktiskt också i den officiella registreringen i stamtavlan. Först står kennelnamnet (Searover) sedan tikens namn (Light) sedan har alla valparna i kullen ordet christmas, givet att de föddes precis vid jul och så sist tilltalsnamnet!

Livet med hund – hur känns det nu någon månad in?

Korta svaret: Underbart!

Långa svaret är att det känns mäktigt, fantastiskt, inspirerande och såklart lite omständligt och det är lite pusslande. Så värt och så roligt! Vi har ägnat de första veckorna åt att lära känna varandra, belöna rikligt för beteenden vi gillar och visat tydligt vad som inte går hem hos oss tvåbentingar. Vi har fått en social, trivsam, uppmärksam och mysig labradorkille som är mån om att vara oss till lags och spontant söker vår upmärksamhet såväl ute som inne. Han kan gå i koppel finfint, sitta och ligga och jag har påbörjat apporteringsutbildningen under lekfulla former. Han älskar platsen i soffan uppe vid huvudet (ja, soffan är ok men sängen är nix!) och han är en himla myshund!

Vi tränar på att bli lämnad hemma kortare stunder och att när tänderna kliar gäller det att välja rätt grej att tugga på! Den här perioden är ljuvlig – han lär sig fort och tycker vi människor i hans flock är super. Snart kommer en period där han kommer tuffa på sig och ta mer egna initiativ, när grunderna testas och då det gäller att fortsätta att hålla i tesen att ”min människa är den roligaste i världen, bättre än allt annat!”.

Jag ser fram emot alla kommande dagar med längre och härligare turer ute. Nu MED fjällhund!

 

Over and out – en Spike vill gå ut!

 

Bästa toppturen i Jämtland. For me to know, for you to find.

Jag vet. Det ÄR skittaskigt att sätta den där rubriken. Rent av ohjälpsamt, för jag säger det direkt, jag kommer inte avslöja VAR vi var någonstans. Supertaskigt, jag vet. Men oftast säger jag och berättar precis hur det ser ut med ledstart och hela tjottaballongen, men denna gången ingick jag i en grupp där vi tillsammans lovade att ”detta snackar vi inte om”. Eller så kan man säga ”det var fint i Tegefjäll den här dagen” och så var det med det.

Glada tjut, breda leenden, ord om episkt och drömsnö och fantastiskt och tacksamheten att vi fick vara med, att det går att göra att vi gjorde värmer mig fortfarande.

Läs och le och känn glädje ändå?

Men det finns ändå saker att berätta förstås. Som att hela grejen uppkom av att min man fyllde 40 och jag ville fira honom stort, men att Kanada inte fanns inom räckhåll. Som att det finns en lång messengertråd med pepp (obeskrivligt hög), att vännerna var mer än på och att födelsedagsbarnet blev överlycklig. Som hur jag klädde mig och vad mina bästa tips är för att inte bli för varm, för kall och vad som är gött att ha i ryggan!

Låt mig berätta om dagen med stort D så kan du drömma dig dit ändå och känna känslan, även fast du inte vet exakt var vi var.

HUR DRÖMMIG LINJE?! Brantare än vad som syns på bild!

En lång radda födelsedagspresenter med energi

Dagen när A fyllde 40 fick han en hel massa presenter i jämn takt under dagen, så pass att han blev orolig för vad jag hittat på. Jag fick lova att det inte var ett vasalopp, trots att han faktiskt själv tänkt tanken att köra vasaloppet nästa år.

  • Gainomaxdryck
  • Dextrosol
  • Powerbar
  • Batterier
  • En ny buff
  • En till gainomaxdryck
  • En gulaschburkskonserv
  • En tidning om toppturande i Jämtland

Till sist avslöjade jag den stora presenten, att han, jag och fyra komisar skulle åka skidor en hel dag med guide på hemlig location. Barnvakter fixade och SNÖ i massor. Allt var taken care of och födelsedagsbarnet blev superglad!

Dagen D – som i drömmig topptursdag i Jämtland – som i denna dag lever vi länge på!

Bilfärd från Åre. 4 älgar (!) senare parkerar vi, fixar vår utrustning, åker skoter till plats där motortrafik är förbjuden. På med hudar! På med transcivers. Jonte från Summit guides är med oss denna dag och visar ut oss i terrängen. En ganska lång inmarsch följer, där vi snackar, tjoar och njuter av att snön är fin (ja sagolik) och att det är uppsprickande molntäcke och lagom med minusgrader. Vi nyper oss i armen.

KLÄDTIPS: Tunn underställströja, eventuellt mellanlager, skaljacka. Ta av dig plagg så fort du börjar känna dig aningens för varm! Denna bild togs strax innan jag tog av mellanlagret. Det blåste lite lätt inledningsvis av dagen, då skyddade skaljackan bra. Visst är den en poppig färg, för övrtigt? (Senja 3L jacket, Bergans)

Att ha med två par handskar är ett måste tycker jag, det är bättre att kunna byta från ett par som blivit lite fuktiga av att du blir varm när du går, till ett par torra tjockare än att bara ha ett par fuktiga och sedan kalla vantar. Ibland blir man väldigt varm under turen upp, så pass att man kan gå handsklöst, särskilt på vårvintern, men det är inget jag räknar med. Ett par tunna vantar, ett par tjockare som extra.

Älska anmarschen – mer tid på tvären och uppför än nedför trots allt.

Om man ska topptura behöver man lära sig att älska, eller åtminstone njuta av, anmarschen. Den är nämligen oftast en bit. Vill du ha ganska ostört (allt är relativt, men om vi jämför med Åreskutan) och kort anmarsch åker du vintervägen mot Storulvån, parkerar antingen vid fjällstationen och gör ditt åk på Getryggen (nära noll anmarsch) eller parkerar strax innan stationen och går mot Norder/Sönner tväråklump som du har på höger sida.

Här var anmarschen längre, men som vi njöt av den! Det är något särskilt med att veta att hela äventyret ligger framför och att spåra orörd snö, långt bortom civilisation. Att älska anmarschen här var lätt. Ett kompisgäng med fokus på en egen utedag, värsta lekdaten, upplagt för succé!

Gulasch ut mattermos, kexcoklad och cola. Strax var vi redo. Efter lunch tog vi oss upp från platt vinterled till vårt första åk! SNÖN var ljuvlig!

Det hade blåst kraftigt natten till vår topptursdag och lavinrisken var betydande. På vägen upp höll vi noga koll och även om det fanns mer åkning ännu högre ovan trädgränsen så var den för dagen vindutsatt och därmed både packad och därmed inte skön att åka på och också lite farligare att vistas på. Det var väldigt tydlig känsla i hur snön skiftade och vi kunde känna de svaga lagren, samt höra det omisskänliga kollapsljudet när snön sjönk ihop. Kikar man på våra ansiktsuttryck ser vi inte direkt ledsna ut ändå. Vi hade ju sett på vägen upp hur ett fantastiskt åk låg framför våra fötter.

Svida om, på med jacka, hjälm och googles, av med stighudar och knäppa pjäxor. PEPPIG stämning och ljuvlig känsla. Två och två njöt vi sedan ett av livets härligaste friåk i en öppen skog med total kanada-känsla. Luftig och mjuk kallsnö, sol som bröt igenom och en härligt öppen brant.

Efter åk ett fyllde vi på med fika och gick sedan raskt upp igen för ett åk strax bredvid, som faktiskt blev än mer fantastiskt. Att det inte fotades några face-shots med sprutande snö och snyggsväng betyder inte att det inte hände, det betyder bara att vi hade FULLT UPP med att le större än ansiktet och känna glädjen i oss.

Detta hade jag på mig för dagen:

 

Denna dag, som vi kommer leva på denna dag! Här lade vi vårt andra åk rätt ner:

DEN KÄNSLAN!

När solen var på väg att försvinna bakom berget hade vi en tid att passa, vi packade därför ihop oss, bytte lite kläder (här tog jag på mig min tunna dunjacka jag haft i ryggan, skönt att få ett nytt varmt lager på nere i skuggan) och skidade sedan tillbaka. Här lade sig tystnaden efter en stund, en medtiativ promenad där jag tror att vi var och en placerade in dagens erfarenheter in i minnesbanken. Vad hände, vad kände, vad lärde – omgivet i ett guldigt skimrande vinterlandskap.

Skoterkjuts till bilen och så var den över, skiddagen med stort S och 40-årspresenten upplevd. Glada tjut, breda leenden, ord om episkt och drömsnö och fantastiskt och tacksamheten att vi fick vara med, att det går att göra att vi gjorde värmer mig fortfarande.

Det blev en ruggigt bra 40-årspresent. För just nu, den bästa toppturen i Jämtland jag vet. Men så fyller jag ju 40 nästa år, så jag kan ta en tillbaka-kaka på den här och leta en annan bästa. Det skulle gå för sig, det skulle det.

 

kolla in mina populära

Träningshelger i Åre

100% rekommenderar dem till en vän!

Magiska träningshelger!
Klicka nedan för att se vilka bokningsbara träningshelger & events som finns just nu!