Det finns lätta träningsdagar där allt går som på räls. När benen öser på, hjärtat sjunger och fåglarna kvittrar. Solen lyser men värmer lagom, vinden är en behaglig bris som fläktar skönt och orken aldrig sinar. Och så finns det dagar när du liksom flyttar och skjuter en jäkligt tung vägg framför dig. När benen är sega som kola, hjärtat muttrar och de fåglar du hör är olyckskorpar som kraxar elakt. När det är tandläkarväder, vinden tar i allt den kan och orken ligger hemma i en soffa och väntar på att du ska ge upp och ta dig hem.
Alla träningsdagar ger effekt. Inte alla träningsdagar bygger pannben.
Saker man kan göra de där dagarna när det bara är så jäkla tungt:
Acceptera. Med acceptans flyttar du fokus. Låt tanken fladdra fritt. Kanske hittar du svar på frågor du inte visste du hade. Eller skriver flera blogginlägg i farten (även om just farten inte är vad du vill att den ska vara) i huvudet som du faktiskt minns efteråt. Konstatera att du rör dig framåt och ger det du har. Det gör dig stark. Upplev känslan av att driva genom motstånd. Höj blicken mot var du ska vara sen, vad den här träningen du gör just nu ger dig på vägen mot att lyckas. Förundras över den kraft du besitter och tacka kroppen när du gjort precis det du skulle, men kanske inte exakt så som det var menat.
På funbeat skrev jag såhär om gårdagens träning: Tid: 1.14:30. 2,2 mil. Segt cykelpass med vagnen bakom. Tung motvind första hälften, andra hälften ingen vind. Missade att ladda pulsklockan, gissar runt 70-75% av maxpuls. Glömde vattenflaskan. Segt i benen. Promenadtempo i uppförsbackar. Pannbensbygge deluxe.
Pass 4/17 i cykelutmaningen. 1 långpass av 4 färdigt. 3 distanspass av 8 averkade. 0 av 4 tempopass/intervallpass klara.