Såhär har jag gått och längtat efter påsken. En solgrop i Ullådalen är min drömbild och min förhoppning för en sista skidvecka innan skidorna vallas för sommarförvaring och goggles och dunplagg får vila. Solglasögon, varm choklad och snöbus står på önskelistan och en tystnad så kompakt att själen sjunger på insidan.
En himmelskt bra dag i solgrop och med fjällen som kuliss, det är min efterlängtade påsk. Jag minns den i ljud som stavar mot snö, klingande barnskratt och termosens pysande. Suset i ansiktet på hemvägen ner mot parkeringen, att slippa frysa om än så lite och solvarm jacka.
Upplevelser behöver inte vara stora och svåra strapatser. Att ge sig själv 3 kilometer och solgrop utan någon som helst adrenalinkick eller direkt ansträngningsgrad kan vara det som fastnar som ett önskeögonblick och en målbild. Jag tror det var den totala närvaron den här dagen som gjorde att den fastnade så hårt. Eller så var det bara solen, gropen och en vetskap om att det var vinterns sista dag för 2016.