Adventshelg i Åre med extra allt och lite till – i guldskimmer och pastell
Jag vaknade sent i lördags, hade fått mig en sovmorgon och klockan var närmre halv tio. Bara det, lite guldskimrigt i sig självt. Förde gardinen åt sidan och anade pangväder bakom snösprutsdimman, men man kan inte alltid så noga veta i snöproduktionstider. Jag tyckte ändå att Renfjället hade ett rosa pärlemorskimmer, sådär som det får vid soluppgång. Gick ut i vårt kombinerade kök och vardagsrum och medan vi åt frukost fullkomligen dundrade solen påp och skingrade dimman.
Allt sa UT med versaler. Alla lydde. Detta var helgen då Åre gick man ur huse och packade ryggsäckarna fulla med matsäck, skridskor och turskidor och for ut, för en helg vi sent ska glömma och som gjorde alla som följer Årebor på Instagram vädertrötta. Uppdateringarna av svarta isar med syn ner till botten, fjäll i guldigt motljus, barn med hockeyhjälm käkandes saffransbulle, skaljackor i färgklick som ensam majestät på blanka isar, listan kan göras lång.
Vi tog med matsäcken och styrde mot Ottsjö, denna dag ett av en panghelg, ställde bilen i den långa kön och förstod att this was the place. Många minusgrader hade lagt isen på Ottsjön. Luften var klar, men ändpå inte så kall trots en massa minusgrader, den var med oss, novembervärmen, från solen som glödde lågt på himlen. Korvgrillning, glada barn på skridskor och så det kära återseendet av vänner igen. Vänner, som precis som vi kommit ut på andra sidan av Coronakarantän, som vi gladde oss! Här åt vi vår lunch. Här monterade jag ihop varm choklad med vispgrädde med Morakniv och här räckte orden inte till.
Utomhusaktiviteter som ger breda leenden och massiv frihetskänsla, de vill jag kunna vara redo för. På samma sätt som jag tar hand om min kropp så att jag alltid kan säga ja om huvudet vill så vill jag ha min utrustning redo. Så att jag, när chans kommer – kan ta den direkt. Så viktig är den känslan för mig. Så vill jag prioritera.
När solen var på väg att gå ner fick jag låna långfärdsskridskor av S, och det var med skräckblandad förtjustning jag gav mig ut på isen. Alldeles väldigt mycket säkerhetsavstånd och jag vågade mig inte ut alls så långt som många andra, men så hade jag heller inte ombyte med och hade inte planerat för skridskoåkning. Ottsjöns grunda vatten gjorde ju inget egentligt hot, jag hade med lätthet stått på botten om jag gått igenom och isen var säkert mellan 5-9 cm tjock, men ändå – jag kände självbevarelsedriften i hela kroppen. Is jag vistats på har inte varit svart och genomskinlig så systemet sattes lite ur spel. Men ändå, trots att jag säkert sa ”shit vad äckligt!” några gånger så log jag från öra till öra och utropade grejer om fantastiskt desto fler. Hur skulle jag inte kunna göra mer av det här – när nu nästa chans kommer?
Hemresa med favoritvy. Jag kommer aldrigaldrigaldrig, låt mig aldrigaldrigaldrig mättas eller tröttna på vyn av Åreskutan som tornar upp sig när man åker tillbaka på Vålådalsvägen. Ljusrosa och hjärtsnörp. Tacksamhetsord och lördagsgodistjat. När klockan slog 15 var det mörkt och det blev underställshäng inomhus och en kväll som sakta tog över. Inga konstigheter. Nattsömn. Snabbspola.
Adventssöndag
Så vaknade vi en söndag, klippte med ögonen tittade ut bara för att förstå att guldfesten och pastellskimret fortsatte. Vi fick bråttom, ny sjö åt helt andra hållet, grund den med. Nytt strandhäng, samma leenden, nya eldkompisar och här insåg jag hur sjuhimla trist det var att Outnorth inte magiskt hunnit både packa och leverera långfärdsskridskorna, kängorna och säkerhetsutrustningen jag beställt kvällen innan. I skor nyttjades kanske inte denna dagen bäst, men ändå, jag hade det minsann inte tokigt alls.
För ja. Jag beställde utrustningen till att kunna vara med om det här igen. Trots att jag tidigare sagt att några långfärdsskridskor blir det inte, säsongen är ju så kort och någon måtta får det vara. Men nej. För utomhusaktiviteter som ger breda leenden och massiv frihetskänsla, de vill jag kunna vara redo för. Med utrustning på samma sätt som jag tar hand om min kropp så att jag alltid kan säga ja om huvudet vill. Så vill jag leva och prioritera. Måtta får bo någon annanstans.
Närmre strandkanten var Ånnsjön frostigt vit, men längre ut fanns också här klar is. Grattis Åre och Jämtland till fantastiska adventshelgsminnen från 2020!
Det lirades hockey, åktes på utflykt och jag höll eldvakt och drack glögg. Tog då och då en vända ut på isen för att fota färglad skaljacka mot guldigt motljus och ett barn med puck. Dubbla dunjackor och Oakley Latch. Fodrade brallor och skor med dubb. Det enda smolket i bägaren var såret i handen, fältskada från den vassa korvgrillningspinnen som så att säga, spetsade vidare rakt in i min handflata när korven redan var på. Typiskt handhavandefel, av hon som vänt burgare på muurikkan hela sommaren och hösten. Så blev också förstahjälpen-kitet genomgånget, och någon dag till in i december är det läkt.
