Den där sista intervallen. Den som står på planeringen. Som är med i tanken. Som du fäst ditt mål vid när du knöt på dig skorna idag.
Leendet du skickar mot publiken längs banan, eftersom det betalar sig flera hundra gånger om i att du blir sedd och lyft i din prestation.
Att du gav dig ut även fast det regnade.
En high five, eller ett mer försiktigt hej till andra tränande du möter.
Att du testade att maxa när du var uppvärmd och laddad.
En dag på ett träningskonvent.
De där viktiga minutrarna du lägger på rörlighetsövningar. Eller på löpskolning.
Burpees som tabata. När du är klar och mjölksyran sjunker bort.
Att du peppar dig själv precis som du alltid hjälper och lyfter din omgivning.
Tusenmetersintervaller. Eller 10 x 400 meter. Eller valfritt annat sjujäkla intensivt kvalitetspass som får dig att känna att du lever. Rejält.
Upphopp i ring med armarna på endorfinglada träningskompisars axlar. Ni fixar minst 25.
Att du vågade och testade, fastän det kändes tufft i början.
En yogaklass där du ger dig hän.
En anmälan till en multisporttävling där nybörjare kan tävla sida vid sida med internationella elitlag.
Inte heller ångrar du ditt nästa träningspass. Hur kort, långt, maxat eller lugnt det må vara. Tänk va, så himla bra det är ordnat det där. Ibland behöver man bara en liten ynka påminnelse. Varsågod!
Ps. Du bör heller aldrig ångra kladdkaka, men det är en annan slags bloggpost. Gör din grej i träningskläder nu.