Du vet den stunden när andningen plötsligt blir djupare efter den varit ytlig, fastän du fortfarande springer. Den räfflade ytan i hanteln som raspar och glider i handflatan. Hen i receptionen som ler igenkännande och faktiskt vet vad du heter, där på gymet du är medlem. Känn in den känslan som bara tallbarrsmjuka motionsspår ger till löpsteget, eller ett par perfekt sittande pjäxor. Doften av nyklippt gräs och en speakerröst som räknar ner till start.
Doften av nyklippt gräs och en speakerröst som räknar ner till start.
När en ensam svettdroppe rinner ner i ögat och ger sekunder av bitterljuvt svidande, mjölksyran som bränner när det är fem minuter kvar till full tid. En high five som blir en gruppkram som blir publikvrål. Eftersvettningen. Knarrande vit snö sm fallit under natten och du vet att det kommer att bli en snickers i liften som lunch. Bultande hjärtan som slår i takt, pirret i magen inför en ny övning men som sitter efter andra försöket.
En blodådra som spelar under huden när hanteln lyfts. Fartökningen över krönet. Wow. Den känslan när du inser att det är all din kraft, engagemang och tid som har skapat resultaten och att du har dig själv att tacka. Varje träningspass slut, när endorfinerna kickar igång. När du stängde dörren arg, men inte minns varför du var förbannad när du sprungit färdigt. Eftersvettningen. Nya träningskläder. Bästa träningskompisen. En intervall till, en repetition mer än sist. Personbästa, eller löpning i mjukt sommarregn. Utan tidtagning.
Du vet den känslan?