Fyra minusgrader, vitt överallt och lugnt och tyst. En perfekt vinterdag för löpning. Jag trappar upp lagom, trots att min bror hetsat om att tävla i juni. 10 kilometer stadslopp i hemstaden. Han, den boven, har fått löpcoaching av mig via sms hela vintern, efter att jag upptäckt att han gör det klassiska misstaget: Springa lika fort varje pass.
Nu, när han kan skicka sms med ”4:04 fart – medelpuls 150” – DÅ passar han på att skicka med passningen om det där loppet. Jo, jo.
Jag tar det lugnt. Springer och känner mig lite för. Bygger en grund att springa intervaller från, lägga backpass till. Mitt vänstra gamla löparknä är något jag håller noga koll på. Rehabövningar ska göras. det känns lätt ena stunden, i nästa blir jag supertrött, för att strax piggna till igen.
Att ta sig ut är det svåraste. Funderar du på att ge dig ut och springa idag. Sluta fundera. Bestäm dig för att du ska ut och springa i tio minuter. Tio minuter är allt du begär.
Jag lovar dig, när du varit ute de där tio har du många minuter ork kvar!