Totthummelns topp badar i guld under soliga juni och julikvällar. Ljuset drar mig uppåt likt en magnet, lockar och säger ”kom igen, gör det bara, jag är ju här” när jag ser den från balkongen. Livets liv och lev det nu; på med kläder för varm-varm junilöpning och upp och ut. Skitsamma att klockan är snart 22, skitsamma att det kommer bli sent i säng. Benen vill, hjärtat säger ja, lusten att springa finns nära huden.
Jag går första biten, sedan när jag viker in på leden börjar jag springa. Det går lätt och jag känner att en ny marschtakt är på ingång. Härligt att nedlagt jobb ger resultat! Förbi skidbacken, upp in i skogen, nerför och sedan vänder stigen brant uppför. All form av hybris försvinner sakta, här bara måste jag gå – men jag pressar på och har pulsen i röd zon. Ler, för det gör skillnad. Ler, för här vill jag gilla att vara. Sedan, en av mina favoritstråk där det går att springa på igen på skidtransporten och efter lite mer brant uppför kan jag ta några intervallliknande ruscher.
När jag sätter handen på stolpen vid vindskyddet startar jag en klocka. Mest för att på skoj ha en tid att slå senare i sommar. Gläds åt att jag vill klocka, ha något att jobba med. Det är en härlig och ny känsla som jag inte haft på ett tag. Segt uppför, brant och jobbigt. Med lungorna utanpå får jag en tid. Skrattar och skakar på huvudet åt hur bra det kommer kännas i augusti, när den här tiden krossas. Behöver inte jämföra, skiter i om den finns som stravasegment, eller hur man nu tävlar med andra. Det är jag och Totthummelns guld – prestationen är genomförandet är UPPLEVELSEN i caps.
Outfit från min partner Bergans, länkarna går till Outnorth. Handlar du hos dem via klick från mig ger du mig några kronor som tack för tipset!
T-shirt: Flyöen womens tee, som har mesh på stora persikofärgade partiet i ryggen och följer mina rörelser perfekt.
Shorts: Cecilie climbing shorts som jag praktiskt taget lever i på sommaren. Funkar lika bra att bara hänga i, som att vandra, och röra sig i löpning.
