Att hitta träningskompisar att uppleva, skratta, träna och bli trött med. Det kan vara det finaste. Alla vet vi hur mycket lättare det blir att ta sig ut i regn om vi vet att det finns någon att möta upp. The more the merrier, ett plus ett är tre och allt det där. Japp, därför ska vi prata hur man hittar träningskompisar. Vi kör i två delar tycker jag, och så kan ni bidra med era tankar, idéer, tips och pepp!
Det känns som att alla andra redan har etablerade träningskompisar – hjälp!
Åh, det här är en vanlig känsla. Just eftersom det är så lätt att se det man själv vill ha. Skrattande highfiveande om man saknar det, typ. Men jag tror att det är som humöret, viljan att träna med andra går upp och ner. Ibland passar det toppen att träna med andra, ibland vill man träna själv, och det gäller även för de som har sina etablerade träningsrelationer. Det är också så att ibland vill kompisar som redan tränar ihop olika saker och det öppnar för nya konstellationer, en alldeles oavsett finns det oftast utrymme för fler att haka på. Och du, om du kikar runt dig så kommer du se att de som springer själva är fler än de som springer ihop!
Jag vill köra den här coola grejen, men ingen av mina kompisar vill hänga på-problematiken:
En fördel med att ha exempelvis ett genomförande av en viss tävling (på viss tid, placeringsmål eller en känsla) är att det kan finnas andra med samma eller lika målsättning. I en grupp med lika lydande mål är det lätt att sporras och motiveras, på flera sätt. Den tävlingsinriktade sporras av att det finns andra som ska genomföra samma, och vill då ständigt mäta sig och jämföra sig. Den sociala kan vila tryggt i att det alltid finns sällskap att luta sig mot. Att anmäla sig ensam till en utmaning behöver inte innebära att du är ensam på vägen. Om du inte själv vill. Dina kompisar kanske inte delar dina intressen av att bestiga Kebnekaise, springa marathon eller cykla runt Storsjön, men är himla fina att gå på bio med när du har vilodag?! Lägg fram förslaget för vad du vill göra till kompisarna, men deppa inte om du inte får sällskap, det är ju DU som vill genomföra, och då ska du göra det för DIN skull. Och oftast när man kommer på en grym idé finns det andra som har samma tanke. Nu gäller det bara att hitta dem och våga ta kontakt!
Missförståndet att man måste vara grymt bra kompisar för att vara träningskompisar:
Är du en av dem som tittar på omvärlden och tror att alla som matchar kalendrar för att tränar ihop också alltid är och har varit världens bästa kompisar? Om så har du gått på endorfinrusets bluff! När vi tränar, hårt eller lätt, blir vi per se gladare eftersom endorfiner frigörs. Att kämpa sida vid sida för ett mål som båda har bygger helt klart en form av gemenskap och respekt, men vänskap är inte en absolut nödvändighet för att det ska fungera bra med en träningskompis, även om ordet kompis finns däri. Missen att man måste vara bra kompisar för att träna ihop dubbelbestraffar; du upplever dina ”vanliga kompisar” som mindre bra eftersom de inte vill träna och ha samma mål som dig, och du upplever dig ensam eftersom du tror att ”träningskompisar” måste vara bra kompisar. På så sätt blir det svårt att komma igång att hitta bra träningssällskap.
Om du sänker ribban och inser att alla relationer någonstans börjar vid noll så har du kommit en bra bit på väg. Med att börja på noll menar jag att bara för att du och en kompis älskar att shoppa ihop kanske ni inte alls matchar i löparspåret, och den där kollegan du jobbar med och känner i ett sammanhang, vet du inget om med hantlar i händerna. Ta bort dina trösklar och färdiga mallar – tänk exempelvis på alla fotbollslag där ute, där är alla verkligen inte nära vänner utanför planen. Du kan hitta träningskompisar som du redan är bekant med. Och sådana du inte känner. Jag lovar!
Okej okej – men hur hittar jag träningskompisar då, som jag kan vara vän med eller ej?
Att det finns facebookgrupper för gemensamma intressen såsom ”vi som gillar bananer” men också smalare, typ ”vätternrundan 2015, sub 9” är nog något du redan vet. Men att bege sig in i en facebookgrupp och leta kan kännas som ett stort första steg om man är blyg. Är man det inte är det bara att ge sig in och börja snacka för att sedan träningsblinddatea. Något som är enklare: Kolla din lokala idrottsförening/föreningar! Gillar du löpning brukar friidrottssektionen eller orienteringsklubben vara bra ställen att starta. Grejen med föreningar är ju att alla som är där samlas av samma orsak, och i en gemensam kärlek till sin sport. Då och där finns inget att försvara, och har man betalat – eller att det är troligt att man betalar – medlemsavgift så är alla lika välkomna! Min erfarenhet av idrottsföreningar är att det alltid är ett gäng superhärliga och inkluderande människor som vill att alla ska trivas. Att starta här kan vara ett första steg för att sedan träna mer med någon ur gruppen på andra tider än de officiella. Kommentarsfält i bloggar/facebookgrupper som hör till bloggar, forum, arbetsplatser, grannar eller skolan är andra helt okej platser att scouta! Och faktiskt: Om man sett samma tjej/kille 45 gånger på samma runda som verkar köra något kul intervallupplägg kan man säga hej och fråga om man får hänga på!
Det var tre funderingar eller tankar och några praktiska tips på vägen mot nya nummer i telefonboken och hur man hittar nya träningskompisar.
På söndag kör vi del två, där vi pratar om hur vi faktiskt etablerar den där träningsrelationen och får den att gnistra!
Här hittar du del två – TRÄNINGSKOMPISAR
Förresten. Du är inte ensam – du är med mig!