I förra veckan träffade jag Emlan för en fika. Hon var i Stockholm (typ för att träna verkade det som) och vi satt ner en timme och utbytte energi. Vi kom in på ämnet vilja/pannben/pusha sig och jag fick mig en tankeställare. Jag älskar att springa intervaller med sällskap. Triggas av möjligheten att tävla, viker aldrig ner mig med andra, men kan ha svårt att ge det där extra allt när det bara är jag. Emlan är tvärtom. Hatar att springa pushiga pass med sällskap, driver sig själv mycket bättre när hon är ensam, viker sig inte då, men ger upp lätt med träningsvänner.
Långpass inför marathon. Jag vill springa långpass så kort som möjligt, förlitar mig på att pannbenet sköter sista kilometrarna när det är dags. Emlan vill springa 45 kilometer, för att övertyga huvudet att maradistansen gjorts med tillägg och därmed kan futtiga 42,2 kilometer springas igen. Det är gjort och därmed möjligt.
Det är sannolikt att du är som jag. Eller som Emlan. Eller mittemellan. Eller har en helt annan filosofi (den där man inte pressar sig någonsin kanske?) Vart vill jag nu komma med det här?
Hur din bästa träningskompis än ser ut så kommer det alltid krävas en kropp för att genomföra passen. Den kroppen är din, och den borde alltid få cred och din kärlek.
Särskilt viktigt är det efter de pass där vi har pushat våra gränser. De pass där vi begär allt och lite mer, då är det vår förbaskade plikt att också stanna upp, vara tacksam och framförallt se till att vi ger oss chansen att återhämta och tillgodogöra oss träningen. Vad säger du till en vän efter en bra prestation? Hur berömmer, uppskattar du och värdesätter? Tränar du med andra är det väldigt lätt att göra high five och säga ”bra jobbat”. I laget lätt att berömma andras insats. Högt tala om att det är viktigt att kompisen får i sig energi efter passet. Inte alltid ger vi oss själva det berömmet och den klappen på axeln. Vi kanske tänker tanken ”bra pass”, men sällan gottar vi oss i att vi var grymma.
Framöver ska du behandla din kropp som din allra bästa träningskompis. Se till dess behov, önskemål (inte när den vill latvila sig) och mata den med uppskattning och beröm. Detta oavsett om du presterat ensam eller i grupp. Det är lätt att lyfta andra. Våga lyfta dig själv! Var din bästa träningskompis!