Rubriken är en del av #uppochhoppaijuni, en träningsbloggsutmaning där vi skriver om ett ämne för varje dag i juni. Över 60 träningsbloggare hakade på, vilka mer som skriver och våra rubriker hittar du här.
Min bästa träningskompis är mitt eget huvud. Jag hade lätt kunnat svara min man. Som jag älskar att spendera kvalitetsträningstid med. Min kollega och vän och queen of everything Mela. Hon är rolig att träna med och hon pushar mig bra. Jag hade också kunnat svara Jenka eller Majsan, som jag tränade med i princip varje dag i fyra års tid i Tärnaby, eller Speja, min jaktlabrador som bor hos min mamma och pappa och lever pensionärsliv. Jag hade kunnat svara cykeln, eller skidorna, eller löparskorna, eller Claes, som jag tränat åtskilliga pass med när jag var yngre. Löpning i slalombacke och grodhopp i sandtag.
Men grejen är att inga träningspass blir riktigt bra träningspass utan ett bra mindset. Det är min hjärna som avgör, mitt pannben, mitt mod, mitt fokus. Mitt huvud som avgör om det är roligt, segt, bra, nyttigt, avkopplande och härligt eller kontraproduktivt. Jag ÄLSKAR energin jag får av andra, och det är regel snarare än undantag att sällskap kan göra ett på pappret slitigt pass fantastiskt. Jag har nästan alltid som roligast när jag pushas utav andra. Får peppa, nöta och avancera mot motstånd, men inget ändrar det faktum att det är jag som behöver göra jobbet.
På sista raden. Min träning är upp till mig. Inget ändrar det faktum att det är jag som behöver göra jobbet, därför vill jag fira segern. Därför är jag min egen bästa träningskompis. Speciellt när någon grym kompis springer bredvid.