Fjället.
Vid åsynen av fjäll ovanför trädgränsen kickar det in ett extra sug av att vara i rörelse. En längtan att njutningsfullt förflytta sig mot horisonten, eller i de flesta fall, röda kryss på led.
På samma sätt är en nypistad slalombacke, eller en backe som fått pudersnö över natten, som ett elixir. Jag dras mot den som getingar till saft. Adderar du sol eller i vart fall inte total snöblindhet är jag lycklig in till skelettet och förbi. När snön smält bort vet jag inget bättre än att springa här. 
Skogen.
50 nyanser av grönt som bäddar in en slingrande stig med rötter och stenar. Svängar och förgreningar, uppför och ned. Att springa eller cykla på stig så välbekant att jag kan låta ögonlocken vila en extra tiondel i en blinkning och låta näsan fyllas med skogsluft i ett långt andetag, det ger kraft. På samma sätt kan nya stigar med kluriga passager eller oväntade vyer ge en enorm träningsglädjeskick. Gläntan där ljuset silas ner genom träden. Kalhygge med smultronstopp. Björkträd som med sitt mjuka prasselfladder bäddar in mjölksyretunga andetag nära VO2Max.
Löparbanan.
Jag gör inte misstaget att beträda löparbanan om jag inte riktigt är där jag vill vara i känslan i min löpform. Det behöver inte handla om att jag springer exakt så fort som jag någonsin kunnat, men en känsla av att det finns rapphet i benen. Löparbanan är brutal. Ibland så inspirerande att det man inte trodde fanns att plocka ur kickar in och åt andra hållet, ett varv och inspirationen tvärdog. Ändå, den röda tartanen. Vetskapen att på arenor likt denna, massor med adrenalin och medaljer att kämpa om och klappandes publik. Man känner det, inte sant?
Skivstångsracket.
Att greppa stången med jävlar anamma. Bita ihop tänder och göra ögonen svarta. Skapa anspänning och lite aggression. Nu ska skiten upp! Få saker lämnar en så skön känsla efter sig som att ha kört ett tungt pass vid ett skivstångsrack. Helst ska det vara placerat i en hemtam miljö med uppmärksamma och supportande kompisar runt om. Lyftarkompisar som tar fram det bästa och som vågar pusha gränser, skapar fokus men som har koll på gränserna. Att lyfta så, repeterat över några veckor skapar styrka rakt igenom. Bästa? Frivändningar, såklart.