Ni vet. När man springer intervaller så att man känner att pulsen slår i pannan. När andetagen blir ytliga. Munnen torr. Det börjar sticka i låren och fingrarna blir tjocka korvfingrar som kliar.
När backen till sist tar slut. När du provar att tänka på något annat. Du fightas, och du gör det bra.
När den sista intervallen checkats av.
Då är blossande kind och nacklock din guldmedalj och kondition i progression din belöning.
