I lördags, känns som en evighet sedan nu, cyklade jag säsongens första långpass. Jag mötte upp Elin, min teammate i She rides Sub11-gäng, och så cyklade vi gemensamt mot Hammarby Sjöstad och vår samlingsplats. Fler och fler droppade in och till slut var vi ett stort gäng, nära nog 20 stycken som drog iväg söderut mot gamla nynäsvägen. Fint väder till en början men sen kom hällregnet.
Detta första pass ägnades mycket åt att komma in i gruppkörning, att tighta till leden, att prata ihop oss och såklart, som alltid, att ha roligt på cykel. Jessica cyklade som en liten vallhund och kom med uppmuntrande ord och komandon. Det var ruggigt och kallt tills vi vände hemåt men jag hade roligt! På hemvägen drog vi upp farten lite för att få upp värmen och fly regnet.
Jag valde medvetet att inte ta mina glasögon när jag åkte hemifrån eftersom de hade så mörka glas och det var mulet ute (men det skulle inte regna) och det var något jag ångrade rejält. Fick så enormt mycket vatten och grus i ögonen, har inte varit med om så mycket stänk ens på mountainbike.
Sammanfattar ändå första passet med massor av glädje. Väder är bara väder. Det känns väldigt bra att jag inte någonstans hade lust att kasta in handduken i lördags. Lite regn liksom, ja, ja, bring it on – så var känslan. Jag har stor lust för min landsvägscykling, precis så som jag vill att det ska vara när jag jobbar mot ett mål. Dessutom, att kunna posta sådan här bild ger också det en himla fin känsla i magen. Jag gjorde det – väder för champions liksom!