Löpning mellan Storulvån och Blåhammaren är en del av Jämtlandstriangeln men också en fin dagstur att göra i sig självt. Vi samlade ihop ett gäng kompisar och drog från Åre till Strulvån för en dags löpning och såhär såg det ut!
Löpning Storulvån till blåhammaren – 24 km tur och retur
Höjdskillnad: 725 – 1 090 m ö h
Längd: 12 km
En lätt mulen dag i mitten på juli då sommaren ännu inte kommit till Åre packade ett gäng glada löpare in sig i bilar och for de 45 minuterna från Åre till Storulvåns fjällstation. Messengerdiskussioner om tightsens längd och energin i ryggorna hade förekommit, som sig bör inför en lite längre strapats. Vi skulle springa från Storulvån till Blåhammaren, med lunchstopp på Blåhammaren och så alltså tillbaka till Storulvån igen. 24 kilometer totalt!
Det var länge sedan jag sprang ett så långt långpass, men under våren har jag lagt en fin grund med löpstyrka och många pass strax över milen så jag var inte direkt orolig, snarare förväntansfull på hur stigningen mot Blåhammaren skulle kännas och hur vackra vyer vi skulle få! På med skor, löparrygga och in med förstärkningsplagg i ryggan och så var vi iväg!
Outfit för dagen: Långa tights från Under Armour, funktionströja Bergans, väst ur Flöyen-serien Bergans, löparskor från Inov-8 och löparväst från Salomon.
Fin led och härlig vy mot Blåhammaren
De första kilometrarna närmast Storulvån är vältrafikerade av vandrare, cyklister, löpare och ryttare men under vår tur såg vi inte särskilt många andra sällskap. Jag skulle inte alls säga att det var mycket folk vilket var en positiv överraskning ändå. Kanske gjorde vädret sitt. Åtta plusgrader och mulet med tilltagande vind är kanske inte bästa fjällvädret. Leden var tydlig och bred nära fjällstationen för att sedan bli smalare men hela tiden tydlig ju längre bort vi kom. Funderat över att cykla här? Kika på bilderna – ungefär så var det!
Efter sex kilometer var vi halvvägs och stannade till för lite dricka vid vindskyddet vid Ulvåtjärn. Jag passade på att käka en nötkrämspralin och ta skrattande bild. Har du förresten sett att det finns sådant godis nu? Som nötcremépåsarna fast med formen av chokladpralin med papper. Gott och perfekt långpassgodis enligt mig! Benen var pigga och humöret glatt. In mot Ulvåtjärn sprang vi utan att ta höjdmeter och det var skönt att få en kilometer utan stigning.
Efter Ulvåtjärn blev det uppför igen och bitvis var det också ganska blött, stenigt och snö låg kvar på sina ställen. Vinden tog i och regnet låg i luften i en fuktig dimma. Jag drog på mig min Flöyen anorack från Bergans, den med snygg-ryggen du vet, drog på luvan och så sprang vi på. Dimman gjorde det svårt att se något alls och vi fick istället lyssna till pulsklockornas pip som räknade ner för varje sprungen kilometer. Snart var mycket av höjdmetrarna tagna, till vänster om oss låg den lilla fjällsjön och bredde ut sig och grönskan ökade.
Gröna vidder, mjuka toppar och dimman. Löparkompisarnas taktfasta andetag och steg. Trippa över spång, skjuta ifrån över sten och ta ett hopp över rännil med smältvatten. Löpning i enkel form, mot ett mål varm mat och skydd från vinden. Vi längtade fram på slutet.
Som en hägring först, sen allt tydligare syntes den röda fjällstationen Blåhammaren, med sin mast och uthus. Stegen blev spänstigare och vinden rev i luva och jacka de sista metrarna in mot stationen. Några glädjeskutt fick dokumenteras innan vi klev in i värmen.
Blåhammarens fjällstation
Inne på Blåhammaren tinade vi upp fötter, hängde strumpor på tork och spanade in den klassiska vyn från bastuns stora runda fönster. Det var snyggt den här dagen, men oj så fint det hade varit om bastun var varm och himlen klar! STF Blåhammaren är en fjällstation som är känd för sin fina trerätters middag. Jag har inte testat den, men det ska jag såklart! Lunchen, en gulaschgryta med smetana satt som en smäck!
Med varm saft som bjöds gratis och en filt runt axlarna hittade värmen och energin snart in i kroppen igen och det var inte helt lätt att leta fram viljan att gå ut i kylan. När skorna var knutna och ryggorna på kikade vi ut och såg att den dimma som sett tuff ut inifrån nu lättade allt mer. Lugn promenad en kort stund för att värma upp lederna och sedan busig löpning nedför. Nya vyer mötte oss även om vi sprang samma stig som vi nyss trampat uppför, att se leden från två håll ger mycket mer än man kan tro!
Flöyen anorack (annonslänk till Outnorth)
Salomon advanced skin 5 (annonslänk till Outnorth)
Efter någon kilometer blev det varmt eftersom vinden mojnat något och jackan åkte av. Fötterna kändes lätta, benen pigga och löpningen utför fjällsidan helt underbar! Att få vara här. Att få springa med nytt syre i lungorna, fästa blicken långt bort och bara rulla på. Ha kompisar vid sin sida som har ett fånigt flin på läpparna de med – det är en ynnest och en nåd och tacksamheten kom med tårar till ögonen.
Härifrån ser man Stoulvån vid det ljust gröna, ungefär två-tre kilometer bort. På fortsatt pigga ben tassade vi över stenblock och stigning, på väg till nya underställströjor och torra skor. 24 kilometer var snart avklarade och en fin dagstur till ända. I bilen hem konstaterade vi att lakrits är gott, dagsetapper som denna fantastiska och att snart tar vi Stoulvån till Sylarna och tillbaka innan vi ger oss på hela Jämtlandstriangeln!
