Idag snabbsprang (nåja) jag med Staffan. Han tog bilen från Norrtull för att springa och luncha med mig på söder. Fint! Vi snackade om livet och valen (inte djuret) och Staffan höll tempot sådär över gränsen fort. Höll ut hyfsat länge innan jag sa stopp, och fick gå lite sista backarna. Det är bra med sällskap i spåret, för att prata när man springer tar upp ansträngningsnivån ett snäpp till.
Jag imponerade inte direkt med löpsteg, men med rekordsnabba ombyten. Alltid något, och det kändes kanon att ge kroppen en genomkörande. Tack för det Staffan!
Lila toner från Craft, Kari Traa och Cintamani som väntar på tvättmaskinsdate.