Att åka baksidan av Åreskutan är ett klassiskt åk. Det finns mängder med linjer och många sätt att hamna fel. Det finns fin åkning och anledningar att åken efterlängtas och peppas till. Rejäla branter på sina ställen och hängdrivor att vara vaksam på, luriga platser där du är väldigt exponerad om det värsta skulle hända och snön släppa.
Jag kan spontant tycka att många åker baksidan med alldeles för stor nonchalans, lite på chans och genom att följa någon annans spår. Jag åker aldrig offpist utan sällskap och aldrig med sällskap som inte har 1) rätt utrustning och 2) kan använda den om 3) mot förbjude något skulle gå fel. Det vill jag skicka med dig när jag nu delar bilder från gårdagens tur på baksidan av Åreskutan! Så mycket konkreta åktips blir det icke, men ändå!
Baksidan Åreskutan, först en tur på hudar upp
För att ta sig upp till toppen kan man tolka bakom skoter (för peng) eller knata/gå på hudar. Eftersom jag och Åsa (som jag planerar diverse mer ute-grejer med i evenemangsform, typ turskidresa etc) hade hudar tog vi på dem när vi kommit upp med gondolen. Ca en kilometer från avstigningen till topplatån. Där gör en bäst i att skydda sig från vind, dra av hudar, ev ta på kläder innan nerfärd.
Två glada och lite ystra brudar på hudar på vägen upp. Åsa har inte fått till tillräckligt med skidåkning denna säsong och jag givet inledningstexten, inte alls tillräckligt med offpiståkning. Delad glädje är dubbel glädje och eftersom Åsa dessutom jobbat många år med säkerhet på fjället passade jag på att dryfta lite tankar och fick ta del av hennes erfarenheter. Fint!
Självklart var vi tvungna att fota lite också! Jag är väldigt nöjd med skaljackan Rabot365 3L jacket med mörka armar, en skaljacka gjorde för det mesta, egentligen inte specifikt skidåkning men vem köper en jacka som bara vill klara en sak? Nej just det – den ska fixa allt! Hårdtestat den nu ett tag i alla sorts väder och den håller mig torr oavsett snö eller regn och andas bra inifrån när jag blir varm.
Häråt åkte vi inte! Men det går att göra och är väl en slags rekommendation om du ska upp på skutans topp men aldrig varit där förut. Då har du synlig guidning av liftstolparna från kabinbanan och kan inte hamna helt fel. Baksidan är det inte, men väl toppen av Åreskutan, 1420 meter över havet!
Åsa hade linjeidén och jag hakade på. En i taget och en klar plan. En brant start som fortsatte ut på aningens för hård och vindpinad snö, inte drömmigt och så bra som det kan vara, men väl fin åkning som frestade på i benen. Något som slog mig när Åsa åkte före och jag väntade på att hon skulle dyka upp igen längre ner var hur lång tid det tog. När det är brant är det svårt att få en uppskattning om längden på åket, betydligt längre än jag trodde innan var den första delen av vårt åk.
Vi stannade upp, tog ny riktning och pratade snö, skrattade lite och var glada över en eftermiddag helt solo på berget. Det är en förunderlig känsla av att vara liten på jorden när man ser så långt ögat når men ingen annan människa än sin kompis som blir en allt mindre prick för varje meter. Människa ja, för en flock med ripor såg jag på avstånd som vita snabbflygande streck mot stålgrå moln.
GLAD tjej! Här ska vi skråa tillbaka via Lillskutan och på bilden nedan är det gjort och vi kommit ner till trädgräns.
OUTFIT för baksidan:
> Länkar går till min Partner outdoorbutiken Outnorth och är sk afiliatelänkar, jag får en liten ersättning som tack för tipset om du väljer att handla via dem! Vill du ha en BRA rabattkod till Outnorth, hör av dig till mig med ett direktmeddelande på instagram! @sofiabursjoo
- Jacka: Rabot365 3L jacket.
- Skidbyxa: Hafslo insulated lady pants.
- Ryggsäck Slingsby W 32 denna trio från Bergans of Norway.
Skidorna jag åker på heter Mother three, med en Marker Kingpin-bindning som är lätt och ger bra funktion både i att tura uppför och att åka nerför. Pjäxor, sedan många år köper jag bara Lange (XT free 110) eftersom de passar mina fötter allra bäst!
Ner till Sadelexpressen och så uppåt och in mot byn där jag parkerat bilen. Mellan klockan 14 och 16 hann vi gå oss varma, åka brant och tryggt ner på baksidan och ta oss tillbaka igen. En fin eftermiddag på Åreskutan, men den bästa skidåkningen, det var det inte just denna dag. Värt allt ändå!
