Bästa toppturen i Jämtland. For me to know, for you to find.
Jag vet. Det ÄR skittaskigt att sätta den där rubriken. Rent av ohjälpsamt, för jag säger det direkt, jag kommer inte avslöja VAR vi var någonstans. Supertaskigt, jag vet. Men oftast säger jag och berättar precis hur det ser ut med ledstart och hela tjottaballongen, men denna gången ingick jag i en grupp där vi tillsammans lovade att ”detta snackar vi inte om”. Eller så kan man säga ”det var fint i Tegefjäll den här dagen” och så var det med det.
Glada tjut, breda leenden, ord om episkt och drömsnö och fantastiskt och tacksamheten att vi fick vara med, att det går att göra att vi gjorde värmer mig fortfarande.
Läs och le och känn glädje ändå?
Men det finns ändå saker att berätta förstås. Som att hela grejen uppkom av att min man fyllde 40 och jag ville fira honom stort, men att Kanada inte fanns inom räckhåll. Som att det finns en lång messengertråd med pepp (obeskrivligt hög), att vännerna var mer än på och att födelsedagsbarnet blev överlycklig. Som hur jag klädde mig och vad mina bästa tips är för att inte bli för varm, för kall och vad som är gött att ha i ryggan!
Låt mig berätta om dagen med stort D så kan du drömma dig dit ändå och känna känslan, även fast du inte vet exakt var vi var.
HUR DRÖMMIG LINJE?! Brantare än vad som syns på bild!
En lång radda födelsedagspresenter med energi
Dagen när A fyllde 40 fick han en hel massa presenter i jämn takt under dagen, så pass att han blev orolig för vad jag hittat på. Jag fick lova att det inte var ett vasalopp, trots att han faktiskt själv tänkt tanken att köra vasaloppet nästa år.
- Gainomaxdryck
- Dextrosol
- Powerbar
- Batterier
- En ny buff
- En till gainomaxdryck
- En gulaschburkskonserv
- En tidning om toppturande i Jämtland
Till sist avslöjade jag den stora presenten, att han, jag och fyra komisar skulle åka skidor en hel dag med guide på hemlig location. Barnvakter fixade och SNÖ i massor. Allt var taken care of och födelsedagsbarnet blev superglad!
Dagen D – som i drömmig topptursdag i Jämtland – som i denna dag lever vi länge på!
Bilfärd från Åre. 4 älgar (!) senare parkerar vi, fixar vår utrustning, åker skoter till plats där motortrafik är förbjuden. På med hudar! På med transcivers. Jonte från Summit guides är med oss denna dag och visar ut oss i terrängen. En ganska lång inmarsch följer, där vi snackar, tjoar och njuter av att snön är fin (ja sagolik) och att det är uppsprickande molntäcke och lagom med minusgrader. Vi nyper oss i armen.
KLÄDTIPS: Tunn underställströja, eventuellt mellanlager, skaljacka. Ta av dig plagg så fort du börjar känna dig aningens för varm! Denna bild togs strax innan jag tog av mellanlagret. Det blåste lite lätt inledningsvis av dagen, då skyddade skaljackan bra. Visst är den en poppig färg, för övrtigt? (Senja 3L jacket, Bergans)
Att ha med två par handskar är ett måste tycker jag, det är bättre att kunna byta från ett par som blivit lite fuktiga av att du blir varm när du går, till ett par torra tjockare än att bara ha ett par fuktiga och sedan kalla vantar. Ibland blir man väldigt varm under turen upp, så pass att man kan gå handsklöst, särskilt på vårvintern, men det är inget jag räknar med. Ett par tunna vantar, ett par tjockare som extra.
Älska anmarschen – mer tid på tvären och uppför än nedför trots allt.
Om man ska topptura behöver man lära sig att älska, eller åtminstone njuta av, anmarschen. Den är nämligen oftast en bit. Vill du ha ganska ostört (allt är relativt, men om vi jämför med Åreskutan) och kort anmarsch åker du vintervägen mot Storulvån, parkerar antingen vid fjällstationen och gör ditt åk på Getryggen (nära noll anmarsch) eller parkerar strax innan stationen och går mot Norder/Sönner tväråklump som du har på höger sida.
Här var anmarschen längre, men som vi njöt av den! Det är något särskilt med att veta att hela äventyret ligger framför och att spåra orörd snö, långt bortom civilisation. Att älska anmarschen här var lätt. Ett kompisgäng med fokus på en egen utedag, värsta lekdaten, upplagt för succé!
Gulasch ut mattermos, kexcoklad och cola. Strax var vi redo. Efter lunch tog vi oss upp från platt vinterled till vårt första åk! SNÖN var ljuvlig!
Det hade blåst kraftigt natten till vår topptursdag och lavinrisken var betydande. På vägen upp höll vi noga koll och även om det fanns mer åkning ännu högre ovan trädgränsen så var den för dagen vindutsatt och därmed både packad och därmed inte skön att åka på och också lite farligare att vistas på. Det var väldigt tydlig känsla i hur snön skiftade och vi kunde känna de svaga lagren, samt höra det omisskänliga kollapsljudet när snön sjönk ihop. Kikar man på våra ansiktsuttryck ser vi inte direkt ledsna ut ändå. Vi hade ju sett på vägen upp hur ett fantastiskt åk låg framför våra fötter.
Svida om, på med jacka, hjälm och googles, av med stighudar och knäppa pjäxor. PEPPIG stämning och ljuvlig känsla. Två och två njöt vi sedan ett av livets härligaste friåk i en öppen skog med total kanada-känsla. Luftig och mjuk kallsnö, sol som bröt igenom och en härligt öppen brant.
Efter åk ett fyllde vi på med fika och gick sedan raskt upp igen för ett åk strax bredvid, som faktiskt blev än mer fantastiskt. Att det inte fotades några face-shots med sprutande snö och snyggsväng betyder inte att det inte hände, det betyder bara att vi hade FULLT UPP med att le större än ansiktet och känna glädjen i oss.
Detta hade jag på mig för dagen:
- Pjäxa: Lange 110 lv
- Skidor: Mother three 105, Extrem skis
- Skalbyxor: Cecilie 3L pant, Bergans
- Tunn underställströja: Aclima light wool zip
- Ull-hoodie: Cecilie wool hood jacket, Bergans
- Ryggsäck: Slingsby W32, Bergans (finns just nu i deras outlet, ett KAP!)
- Pannband. Bergans youth cotton headband// Mössa Bergans wool beanie
- Skaljacka: Bergans Senja 3L W jacket
- Solbrillor: Oakley Latch
- Handskar: Hestra längdskidshandske // Hestra windstedt pro model
Denna dag, som vi kommer leva på denna dag! Här lade vi vårt andra åk rätt ner:
DEN KÄNSLAN!
När solen var på väg att försvinna bakom berget hade vi en tid att passa, vi packade därför ihop oss, bytte lite kläder (här tog jag på mig min tunna dunjacka jag haft i ryggan, skönt att få ett nytt varmt lager på nere i skuggan) och skidade sedan tillbaka. Här lade sig tystnaden efter en stund, en medtiativ promenad där jag tror att vi var och en placerade in dagens erfarenheter in i minnesbanken. Vad hände, vad kände, vad lärde – omgivet i ett guldigt skimrande vinterlandskap.
Skoterkjuts till bilen och så var den över, skiddagen med stort S och 40-årspresenten upplevd. Glada tjut, breda leenden, ord om episkt och drömsnö och fantastiskt och tacksamheten att vi fick vara med, att det går att göra att vi gjorde värmer mig fortfarande.
Det blev en ruggigt bra 40-årspresent. För just nu, den bästa toppturen i Jämtland jag vet. Men så fyller jag ju 40 nästa år, så jag kan ta en tillbaka-kaka på den här och leta en annan bästa. Det skulle gå för sig, det skulle det.