Helgen gick i cyklarnas tecken hos oss. Vi for runt till söndagsöppna cykelbutiker och letade efter mtb till prinsen och liten riktig cykel med trampor till stora E. Resultatet blev till slut supernöjda minisar med cykelhjälm på huvudet och nya äventyr (och förmodade skrubbsår) runt hörnet och ett helt gäng som inte ville gå in för att äta middag.
Jag minns min första cykel, minns du din? Jag hade ärvt en liten blå sak med vajande vimpel bak och ett styre som hade rött och grönt stopp på vardera sida. Reflexer i hjulen men inga sådana där små ploppar som fästes på ekrarna som lät. Minns ni? Finns de kvar?
Stora E har övat på sin springcykel hela sommaren eftersom vi sagt att när en kan sin springcykel riktigt bra, så köper vi en stor. En cykel med korg! Nu går det utmärkt. Balansen sitter, det som saknas är trampor och broms. Till vår stora glädje hittade vi en jättefin begagnad 16-tums som E förälskade sig i som fick följa med oss hem från cykelbutiken igår. Det var klurigt att hitta rätt modell och storlek, 12 var för litet och 16 många gånger för stort. När barnet sitter med rumpan på sadeln ska det kunna stå på tå och nå marken, det är en bra regel att gå efter för att hamna rätt.
Det är häftigt hur balansen nu finns där och det som egentligen ska läras in är att komma ihåg att trampa. Lille E älskar sin första ärvda cykel men klarar inte riktigt motoriken för att ta sig fram på egen hand.
Så gick det till när vi plötsligt blev fyra cyklister i familjen.