Khao Lak Nationalpark heter Lamru nationalpark och är så värd ett besök! Jag gjorde ett val att missa lite strandhäng och smet från den övriga gruppen på träningsresan med Rosa Skrot där jag har det fantastiskt – min varmaste rekommendation, de har olika inriktningar på sina resor till Thailand, välj den som lockar dig mest!
Dit jag smet var förstås till nationalparken. Det jag längtade till och ville ha mest, hike i nationalparken Lamru och att få stå i det dundrande vattenfallet Ton Chongfa.
Taxin lämnade av mig vid porten till nationalparken, jag betalade 200 bath (60 sek) och kände pirrande stigande förväntan i hela kroppen. Fukten och värmen var massiv och snart rann svetten när stigen vände uppåt och mer uppåt.
Djungeln är maffig. Välkomnande i sin öppenhet där den lämnat plats för stigen, men samtidigt tydligt ogenomtränglig bara några meter längre in. Det är växt på växt på buske på träd, i som det känns all evighet. Tusen nyanser av grönt i lager på lager. På samma sätt som jag blir ödmjukt medveten om att naturen är till låns och att bergens ord gäller i alperna är djungeln mäktig. Jag är liten i grönskan.
Efter en svettig hike på inte längre än en kilometer kom jag fram till vattenfallet. Dånande tog det emot och glädjen i mig slog i taket. Eftersom det var en strid ström med turister som kom för att uppleva vattenfallet – precis som jag – fick jag flytta fram planen för stor fotosession vid just vattnet och jag fokuserade om på att njuta denna naturens present till plats. Lite frustrerad blev jag förstås, men det blev som en mindfullnessövning i sig att kliva ur just den känslan.
Jag vandrade neråt efter stund, spanandes på bananer i klase på stora bananträd, gjorde en krigare i en glänta där solen strilade ner för att konservera känslan av frihet ihop med kraft. Sedan slank jag ner på stigen till platå nummer ett, där vatten också faller, men mer som en dusch i höjd än ett stort vattenfall.
Här hoppade jag i annan topp och tog jag mig ett ensamt dopp medan jag hade förmånen att få vara ifred. Tipset när man besöker sevärda grejer är alltså att inte göra det mitt på dagen utan i arla morgonstund! Vattnet här var och är svalkande kallt till skillnad mot havets ljumna temperatur.
Jag drog till sist på mig shortsen, bytte till torr topp och hängde ryggsäck och stativ på ryggen för att vandra nedåt till porten till parken. Nöjd, tillfreds och fulltankad med den sortens energi som riktigt fyller själen. Du kan säkert förnimma den känslan själv efter vistelse i storslagen natur, skogsdunge lite längre från bebyggelse hemmavid eller Thailändsk nationalpark.
Khao lak nationalpark Lamru, ett måste om du är på semester eller jobbvistelse i Khao Lakområdet!