Idag ringde en journalist (de gör det ibland, och de är så välkomna så). Vi pratade om lusten och motivationen att träna, och vad man ska hitta på om man kommit av sig. Jag slog ett slag för tre saker:
1) Var snäll mot dig själv. Peppa och uppmuntra dina egna prestationer, på samma sätt som du skulle uppmuntra en bra kompis. Om kompisen säger i anklagande ton ”jag tänkte träna tre gånger den här veckan, och jag fick bara till två, så himla dåligt!” – Då hör det till kotym att du som kompis inte säger att hen gjorde ett dåligt jobb. Du säger ” upp med hakan, två av tre tänkta pass – det är ju jättebra! – och alla gånger bättre än ingenting alls!”. Låt inte ditt huvud prata till dig i negativ ton när du skapar förändring som är positiv för dig.
2) Sätt realistiska mål och öka därifrån. Det finns en regel om att öka med 10% i veckan. En bra regel. Att gå från noll till fem pass i veckan är i princip dömt att misslyckas. Tröskeln att klara av blir superhög, och chanserna att misslyckas så många. Börja med moderation om du startar från noll. Oavsett om du förr var i superform, och då tränade fem dagar i veckan. Tränar du idag noll och nästa vecka två är det en ökning med 200%. Tänk så, vem fasen är inte nöjd med 200%!?
3) Lite svett är ingen fara. Den här punkten handlar om att låta träningen få sin plats i vardagen. Om din vision av att träna är en timme, ombytt, avsatt och dedikerad i motionssal/gym/gruppträningspass och enbart det är ett träningspass kommer livet ständigt försöka sätta krokben. Att få till sin träning handlar om att kunna pussla och prioritera. I alla fall för de flesta. Att springa en omväg och sedan hämta på dagis är ett träningspass berättade jag för journalisten. Att ta på sig en ryggsäck och jogga till affären, handla och sedan gå/åka kommunalt hem kan absolut vara ett träningspass. ”Men – då kommer man ju fram alldeles svettig!?”. Ja. Det gör man. Och man visar upp en stark och hälsosam människa – med endorfiner i blodet och som fått distans från vardagens stress. Lite svett är ingen fara. Lite svett i mataffären eller i kapprummet på dagis kan vara en inspiration. En möjlighet, en väckarklocka. Men mest troligt är att alla runtomkring har så extremt fullt upp med sig själva att de inte ser de där svettdropparna eller pigga ögonen du förtjänat.
