Det sägs att det tar 10 000 timmar innan man blir en expert. Det är många timmar av övaövaöva. Det är lätt att göra det svårt för sig själv som nybörjare. Ett dubbelt sätt att förlora är att addera ett missnöje över resultat. Dubbelt dåligt eftersom det är svårt nog från början, att göra nytt och ovant. Att tänka att det är bra att vara snäll mot sig själv när man är nybörjare är precis som allt det här handlar om. Svårt det med. Svårast i stunden kanske, enklare med distans. Tänk storheten i att lära NYTT. Modet. Nyfikenheten. Den samlade kraften som kommer av engagemang.
Det sista jag gjorde förra skidsäsongen var att köpa nya skateskidor. Nu har jag övatövatövat i Björnens skidspår i Åre. Varannan kväll åkte jag fem och sedan 10 kilometer. Skär för skär var jag nybörjare och skär för skär växte och sjönk modet och motivationen. Balans = pepp! Obalans = skit! Ibland behövde jag stanna. Frustande av trötthet och där och då sur. Ögonblicket därpå ändå glad. Upprymd till och med. Varje skär tar mig framåt, varje skär ett av tiotusen kommande som vart och ett kommer ge mig endorfiner, fylla mig med upplevelser och mest sannolikt, true to science, kommer göra mig bättre.
Kvällsljuset. Mörkret i kombination med gnistersnö, pannlampans sken. Rimfrost i ögonfrans. Dra ner dragkedjan i halsen och ta djupa andetag medan pulsen lugnar sig och sedan stiger på nytt. Fnissa över min framfart. Jag kan det jag kan inne på timme fem. Att jag kan det, det är faktiskt fantastiskt.
Nybörjarskate gör mig frustrerad och lycklig. Att vara nybörjare skapar känslor. Välkomna dem och du blir vinnaren, dubbelt upp.
Snart får jag åka mer. Timme 10, den ser jag fram emot!