Att vara transparent med vad som sker i livet är både jobbigt och härligt. Mest härligt, jag har ju dig och dig och dig som hållit tummar, tår och som tämkt på mig i helgen. Att vara högkänslig, vilket jag kommit underfund med att jag är, tillför en ytterligare aspekt.
Jag brukar ofta säga att det är lika bra att glädjas i förskott, för då har man i alla fall fått vara glad och jag tror på allvar inte att man gör ett riktigt bra hus- eller lägenhetsköp om inte hjärtat är med.
MEN ÄNDÅ.
Det känns som att en skärva av mitt hjärta ligger på uteplatsen och en annan framför kaminen i vardagsrummet.
Vi har precis förlorat budgivningen. Bud på 1,3 miljoner över acceptpris räckte ändå inte då vi var fler familjer som flyttat in med själ och hjärta och möbler och barnens leksaker. Utsikt och dubbeldörrar blir någon annans och det känns som att jag måste få ladda om en stund innan jag är beredd att tänka glatt att det finns ett annat hus som är (ännu mer) ämnat för oss och vår Åredröm.
Tack för att du var med och för din hållna tumme. Just nu är jag så ledsen och vad vore väl en transparens om inte det fick synas. Det ordnar sig ju. Det gör det. Snart.
Kan inte du berätta om det där huset eller lägenheten du inte flyttade in i och som du trodde var det bästa men som du sen inte kunde köpa eller hyra, och sen hamnade du på en adress som var annan och som verkligen var så mycket bättre än vad du kunnat tänka och tro? Det vore fint med några sådana lyckliga slut just nu i det här kommentarsfältet, det vore det.