Att skriva den rubriken får mig att andas in djupt, pausa, andas ut. Längs andetaget spränger det i bröstet av något som är mer än glädje. Större, tyngre och lättare som att jag kunde sväva uppåt av luften som fyller mina lungor.
Alla säger att vi är modiga men jag vet inte om det betyder att jag borde vara mer rädd? Som att bo här skulle vara svårare än att bo någon annanstans. Här; dit drömmarna-tanken-längtan bär.
Jag har nya stigar att upptäcka. Ögon att möta. Människors historia och personligheter att lära känna. Livet här känns meningsfullt och mitt och jag längtar efter att både landa och flyga fritt.
