Edsåsdalen är ett riktigt mecka för trailrunning med många fina leder. Här hittar du Grofjällsrundan, led 223, en ca 11 km lång led upp på kalfjället med superfin utsikt över Edsåsdalen. Det är härligt att ha många förstagångslöprundor att beta av och första gången jag sprang Grofjällsrundan, i tisdags förra veckan, blir nog ett minne att skratta åt.
Grofjällsrundan, edsåsdalen
korta fakta om grofjällsrundan:
Längd: 11,1 km Höjdmeter: 390 Parkera här: Uppe vid Köjagården, det är liksom här det händer i Edsåsdalen Ledstart: Nedanför skidbacken. Lednummer: följ led 223.
Jag parkerar utanför Hotell Köjagården, som är navet i Edsåsdalens verksamhet, och går nedför backen. I min löparväst har jag fyllt två av vattenpåsarna till hälften men någon energi har jag inte med. Jag är förväntansfullt glad och lite nervös eftersom 1) jag är faktiskt ingen superstjärna på navigering (än) och det är som sagt första gången jag ska springa här och 2) jag har lite tidspress då jag ska hämta barn på förskola efteråt. Appen Åre trails är installerad men min mottagning är sådär. Vid det här laget vet jag inte att leden har tydlig märkning med 223 då appen av någon outgrundlig anledningen inte tycker det är relevant.
Anyhow. Studsar nerför skidbacken, följer stigen vid Henån, passerar över den och följer stigen som klättrar uppför genom skogen. Spång och stig omvartannat och skyltarna för fjällmaratonm står med jämna mellanrum.
Uppför, uppför, uppför och pulsen slår i taket. En kilometer, två kilometer, tre… fyra! Jeez, det här med att springa i Jämtlandsfjällen är något annat än att bara springa lite stig, det ska du ha klart för dig. Obs, på ett härligt sätt. Det är ju bara att stanna och pusta eller fota.
Efter att jag sprungit/joggat/promenerat i rask takt i den ganska branta terrängen kommer jag till slut upp till kalfjället. Balansspring på spång och blicken når långt. Missa inte att vända dig om och se hur långt du kommit! När du nu är uppe viker stigen höger – bra skyltat – och det är slående vacker vandringsled längs fjällkanten. Renfjället i norr står ståtligt och du kommer se vyn över byn Edsåsdalen.
Var beredd på blöt terräng och lyft blicken. Jag såg varken ren eller älg men det är inte sällsynt här i markerna. Tiden hade sprungit iväg lite i uppförsslutet och jag började bli lite småstressad. Mjuka tassande steg på spång och snart vände stigen svagt utför och fjällbjörkarnas knotighet tog emot.
Fjällbjörkar och stig längs bäck tillbaka mot edsåsdalen
Plötsligt dök Grofjällstugan upp, en grå stuga med rastmöjlighet. Här sitter skyltarna mot Grofjällets topp och hade jag valt att mig upp hade hela rundan förlängts från 11 til 14 km. Nu blev min 14 km ändå…men det är en senare historia.
Nu var jag stressad men också själaglad över att leden vände ner genom skogen. Att springa i knotig björkskog i septemberprakt kan vara min bästa och härligaste löpning. Att låta benen rulla på var härligt och kroppen kändes stark.
Jag swishade förbi fäboden Sönnestvallen och följde den slingrande stigen längs med fjällbäcken. Nu syntes inte mer av fjällets guldiga toner utan här var grönt, grönt, grönt.
markeringarna blev färre. Men jag visste att jag skulle komma ut på milspåret som också går från spårcentralen nedanför slalombacken i Edsåsdalen. Plötsligt passerar jag en bro och milspåret uppenbarar sig. Jaha? Nu börjar jag tveka, försöker få telefonen att ansluta till navigeringen men nej, det bara snurrar och appen skickar mig till Järpen. Nja, där vet jag att jag inte är!
Vilse nära mål
Provar vänster och ser skylten milspåret och joggar på ett tag. Kommer snart till en skoterled med skylten ”Köjaplatsen” ner till höger. Att springa skoterled på sommaren är ingen bra idé, det vet jag sedan innan, de är helt enkelt skapta bara för vinter och för skotrar och om du inte vetat det vet du det nu! Men bråttom har jag och Köja är ju dit jag ska så jag sätter av på chans. Efter säkert 700 meter inser jag att även om jag springer åt rätt håll som det känns och verkar springer jag parallellt med stigen i trailappen, eller i alla fall där den verkar vara. Det här är inte rätt led och marken är sank och blöt. Nu ska jag hämta barn om tio minuter och jag står tvekande, inte helt vilsen men ialla fall inte rätt ca 2-3 kilometer från min bil.
Hade jag läst mer noga, eller haft lite mer logik, hade jag förstått att när jag kom till milspåret skulle jag svänga höger, hela tiden högervarv i svängarna på Grofjällsrundan. Men att skyltarna hade fortsatt att leda mig rätt, tillexempel en skylt med 223 eller ”mot Köja” hade varit fint. På milspåret lade jag in en spurt och sprang två snabba kilometer. Så snabba att jag höll på att missa vart jag skulle in – jag sprang jag rätt på ren flax, ner vänster över Henån (som jag sprang över för att komma ut till leden ) och tillbaks till utgångspunkten. Bara uppför halva slalombacken kvar och nästintill maxpuls vid bilen.
Det blev onödigt spännande och pulsigt, mitt första varv runt Grofjällsrundan, men jag ska absolut ge mig på den igen. Mycket uppför och vackert nedför och härligt slingrande stig. Inget för den som tycker uppför är jobbigt och hellre springer platt men en fin led!
Barnet hämtades en kvart för sent, men det finns absolut sämre förseningsanledningar än 14 kilometer trailrrunning i Edsåsdalen!