Jag minns när vi var på Lofoten och jag sprang (och gick) uppför Offersoeykammen. I guidade läsningen om toppen stod den omnämnd som ortsbornas gym eller motsvarighet till elljusspår. Jag minns att jag tänkte utropstecken efter den meningen men att det inte satt något. Så var det bara liksom, vardagsträningspass; jogga uppför berget bara. Ungefär så är det med Totthummeln runt i Åre.
>> Här är turen uppför offerseykammen
Min tisdagsspringkompis S har varit dunderförkyld och eftersom jag vill vara en juste träningskompis och säkert själv någon gång kommer flagga för att löpning känns för tufft för kroppen så valde vi en rask promenad. väljer man Totthummeln runt snackar vi ändå en rejäl pulshöjning. Utsikten får man på köpet, jag kommer nog aldrig kunna se mig mätt från hyllan från skidbacken viksvängen med vy över Sadeln, Björnen och Åredalen. det är så vackert!
Det börjar bli gott om höstfärger nu och mörkret kryper på om kvällarna. Oavsett mörker och duggregn var det så värt att komma ut och vi avhandlade sådant där som man vill prata av sig om. Jobb, hur barnen tar flytten och installerar sig och livet i allmänhet. Härligt och energigivande!