Välkommen till din nya favoritblogg!

Tjejmilen 2013

Så var det dags för tjejmilen 2013, som jag sprang för huvudsponsorn Intersports räkning. Tjejmilen är ett smidigt maskineri, en löparfest för över 30 000 tjejer och för många det stora målet för året. Jag är till viss del kluven till själva tjejloppsgrejen, jag kan absolut hålla med de som tycker att alla tjejvarianter borde avskaffas, och att istället alla ska vara välkomna. Men fakta kvarstår, att om ”tjejmilen” inte skulle finnas så tror jag inte att det skulle springas lika mycket. För min egna del – som alltid idrottat har jag inget problem med att springa sida vid sida med snabba och långsamma grabbar och gubbar. För jag vet att de är just det, snabba eller långsamma beroende på träningsinsats och dagens förutsättning. Men det vet inte alla. Och jag tycker också att tjejer kan få vara norm. Tjejers springande ska få ta plats, firas och manifesteras. Så!

Gårdagens tjejmil var en varm och festlig historia. Jag var tidigt på plats på Östermalms IP, hämtade nummerlapp och tog mig sedan till Gärdet där jag peppade med Intersportvännerna i starzone. Lilla tjejmilen sprangs och det var redan fest på Gärdet.

lilla tjejmilen

Jag velade en stund om jag skulle byta till shorts, men jag älskar att springa i långa tights, och jag och Lisa konstaterade att det inte är om benen man brukar bli överhettad, så tightsen fick stanna. Linda kom förbi, och två gånger bloggläsare Maria. Så himla roligt! Gulliga Milla lämnade en orange tröja till mig som hon tyckte passade bra i min garderob och önskade lycka till.

Planen inför loppet såg ut såhär: Springa mellan 5.30 – 6 min tempo i tio kilometer, om det kändes lagom i kroppen. Ingen maxpulshistoria, ingen press, bara springa längre än jag gjort på länge och känna att det var en liten bit kaka.

Innan start hann jag få och ge pepp av Anna, Jenny och Helena som alla sprang i startgrupp 1. Efter lite uppvärming (svetten rann redan innan i värmen) drog vi iväg. Precis som Helena beskrivit pep min Garmin tidigare än kilometermarkeringarna hela vägen förutom första kilometern. Eftersom jag inte jagade tid var det inget som stressade mig, men kan förstå andra som hade det så.

vatten

Normalt brukar jag säga att det är onödigt att dricka på millopp, det är så kort. Men igår drack jag vid alla stationer, det var helt enkelt så HIMLA varmt. Som varmast var det nästan vid kilometer 6-7, då sänkte jag tempot och sprang min långsammaste kilometer (6.02). De sista två och de första två kilometrarna gick nästan lika snabbt, dett väldigt väl disponerat lopp precis enligt planen, och jag gick i mål nöjd och glad och inte särskilt trött på 57.07.

Jag blev också superglad att prinsen tagit sig in för att heja på (han var inte så sugen egentligen) och att han dessutom fick syn på mig. Det gav bra energi in mot mål! D

intersport tjejmilenstor

Inne i Starzone åt jag och E ostkaka, jag drack vatten som Intersport bjöd på och såg till att fota mig själv vid vinnarväggen – precis som så många andra. En väldigt kul grej som Intersport bjussade på. Tyvärr missade jag lite kompisar här, en tjej i tältet kollapasade, jag hjälpte till och höll hennes ben högt för att få blod till huvudet, hon hyperventilerade och mådde väldigt dåligt. Sjukvårdare kom och tog över och jag tror hon piggade på sig efter ha fått en massa vatten. Överhettning i kombination med att ha gett allt kan ge läskiga symptom. Efter det tumultet kändes det lagom att samla ihop sina tillhörigheter och ge sig själv lite mer skugga.

Tack till Intersport och andra sponsorer av tjejmilen som gör loppet till en sådan fest! Vill ni se bilderpå galda finishers kan ni kika här på Intersports facebooksida!

INTERSPORTBLOGGARE_LOGO(1)

Magiska träningshelger!
Klicka nedan för att se vilka bokningsbara träningshelger & events som finns just nu!