Jag är i mål i Ränneslättsturen sedan en tid. Jag har tokmaxat och tagit ut ALLT ur min kropp. Så pass att min sargade kropp och plågade ansiktsuttryck påkallade sjukvårdarnas intresse. Jag var likblek, hade frossa och pulsen ville inte sjunka trots att jag låg ned. En värmande filt och deras lager av lakrits piggade upp mig.
Sjukt nöjd med min förmåga att pressa mig och ta ut max. Sjukt nöjd med Ducati 1029. Lerig. Glad. Har haft enormt kul i fyra timmar och trettiosju minuter, med pulsklokan uppe i zon fem. 78 km lera. Happy, happy!
I del två får ni information om gyttjebad gånger två, osmart depåstopp, smärta i grenen, cykeleufori och förhoppningsvis ett resultat. Yeah!