Nu händer det, vintern ger vika för våren och nu börjar mountainbikesäsongen!
Grova däck och lerig mark, prickigt ansikte och mjölksyra i låren av långa stigningar uppför. Med två mountainbikes i garaget är jag peppad på att starta igång att cykla. Snabbt och inte så tekniskt med min hardtail och lära mig ta svårare passager med min heldämpade cykel. Det slog mig plötsligt att nu är det dags att dra igång och cykla och det första passet, det sker redan i morgon förmiddag minsann!
Kan man träna kan man tävla. Eller, om man är anmäld till lopp så tränar man…
Det som vore drömmigt är om senaste årens springande fjällmarathontrend fortsätter till att vi ser fler och fler mountainbikelopp på skidorter. För just min egen kropp är belastningen extremt mycket lägre att spendera några timmar med hög puls på cykel än vad det är att springa långt. Cykel plus fjällmiljö är också en så himla bra kombination!
Det är väldigt kul att ha ett lopp att träna för, även om man inte kör för ”tävlings skull”. För motionärer och elit finns långloppscupen för mountainbike, öppen för alla – vissa lopp mer tekniska än andra men de flesta rättså mycket svårare än exempelvis cykelvasan. Cyklar du mountainbike kan jag verkligen rtekommendera att ställa upp i motionsklass!
I Funäsfjällen går loppet fjällturen i mitten på juli, men det är det enda mountainbikelopp i fjällmiljö som jag hittar i skrivandes stund. För något år sedan gjordes försök med mountainbikelopp i Åredalen, men det blev tufft att få tillstånd av markägare så som jag förstod det. Synd!
Hursomhelst. Vintern smälter undan, leran kommer fram. Nu börjar mountainbikesäsongen!