Att göra skridskopremiär, det är något som längtats efter hemma hos oss må ni tro. I ett av julklappspaketen låg skridskor från Decathlon och sedan vi hittat fint spolad jämn is nere vid skolan i samhället där vi bor, har vi klarat av premiärturen. Såhär såg det ut:
Jag snorde på mig mina gamla bandyrör och så körde vi tills tårna värkte av kyla. Bildbevis saknas, mina fötter blev således snabbare kalla än min dotters, kanske för att de var mindre än jag mindes, de där skridskorna. Särskilt vassa var de inte heller, men det var nog snarare ovana som gjorde mina skridskoskär aningens ograciösa. Efter några minuter kunde jag dock de gamla överstegssvängarna och glädjen var stor.
Jag förundras varje gång som E ska lära sig något nytt över tålamodet, nyfikenheten, glädjen och viljan. Vi pratar mycket kring att öva och det är häftigt att höra sanningar som ”om jag övar massor och försöker bli bättre och har roligt, då kommer jag bli superbra på skridskor!”.
Så är det. Så är det verkligen. En bra skridskopremiär är avklarad.