Vi är på väg mot vintern med stormsteg i Åredalen. Topparna lyser kritvitaste vit-vitt mot dimgrå himmel och inte sällan kommer regnet som snö här uppe i skidområdet där jag bor. Idag bokar jag däckbyte, det känns verkligen som att det är dags. 
Häromdagen gick jag och Johanna upp på Välliste, det fjäll som Trillevallens skidområde ligger vid/på, som är lättillgängligt från Undersåker där Johanna bor. Liftspåret upp några pulshöjande hundra meter gav fin utsikt och nästan direkt, utan höjdmeter, snö under skorna. 
Vi snackade snubbiga snubbar (tröttheten!), gemensamma skidåkarupplevelser och lite skidgymnasieminnen eftersom vi är födda samma år. När jag gick mina skidgymnasieår (alpint) i Tärnaby var Johanna i Sollefteå på längdgymnasiet och eftersom Sollefteå också hade alpin linje har vi flera gemensamma kompisar. Vi pratade tränarskap, hur våra dagliga jobb ser ut och vad vi kan hitta på ihop! 
Uppe vid toppstationen av sittliften tog vinden i rejält ocjh här hade snön drivit ihop till knähögt på sina ställen. Jag var glad att jag tagit både ullager, skaljacka och skor med skydd upp över ankeln för det behövdes. Hårt väder är härligt, men om man nästan måste hålla sig i lifthuset för att inte blåsa bort passar inte platsen för fikapaus så vi vände neråt igen. Välliste är på väg mot vinter!
Från vitt till höstfärgers prakt ner mot dalstationen. I veckan öppnar jag upp inte mindre än två längdläger och en alpinhelg i början av vintersäsongen så mitt huvud är absolut kvar i vintern! (Yes, jag hoppas kunna locka med dig in i vintermhyset!)
