Välkommen till din nya favoritblogg!

Längdskidåkningen och rösterna i huvudet

Det är något speciellt med hur min längdskidåkning sätter igång knasiga tankesnurror. Jag vet inte om det är ett överdrivet intresse för vintersport eller en överkonsumtion av vinterstudion som gjort det, men det är dags att jag erkänner. Lägger korten på bordet och funderar; finns det någon mer som mig?

När jag åker längdskidor hör jag kommentatorsröster om min skidåkning. Inne i mitt huvud.

Igår tog jag fram mina skateskidor. En medveten upprioritering då jag mestadels använt tiden i träningskläder till löparrelaterade träningspass på senaste. Gym och löpband fick stå tillbaka för 7,5 kilometer skate i ymnigt snöfall. Efter den initiala apjobbiga kilometern ( alltså, alla dessa spår som börjar med uppför! ) började jag få feeling. Kroppen varm, känslan bättre. Då – då dyker de upp. Rösterna som kommenterar min framfart i längdspåret.

Jag hör röster när jag åker längd. Gör inte du?

Alltså – du behöver inte vara orolig. Jag är inte tokig på riktigt, jag hör dem inte som att de vore där, men jag hör orden som de skulle kunna säga i kommenterande kring skidåkning generellt och min åkning specifikt. ”Om man kommenterade detta så skulle de sagt såhär”.

Det kan vara justea ord om att nu verkar tekniken sitta bättre och ”DÄR gick hon över på tvåans växel! ”, men också konstateranden som att ”jaha, nu gick musten ur och tempot sänks betydligt, vi får se om hon kan hämta hem från den här mjölksyrachocken”. Härligast är när det konstateras att;

”Hon åker stort och bra”,

…för det vet ju alla som kollar på vinterstudion att åka stort, det är att åka bra det. Huruvida det är sant eller inte där jag hör i mitt huvud när jag vinglar fram på egna halvhittepåiga skateväxlar, det förtäljer inte historien.

Jag tror att jag får ringa Johanna, för att se om hon kan göra något åt det här! Både halvhittepåteknik och rösterna, that is.

Magiska träningshelger!
Klicka nedan för att se vilka bokningsbara träningshelger & events som finns just nu!