Välkommen till din nya favoritblogg!

En fin skatepremiär – jag vågade och vann

Det har gått en helg och den har varit vit. Räknar jag in fredagen till helgen, vilket man väl får, eller hur (?) så har jag hunnit tre olika vintervita skidaktiviteter. Min själ har jublat och jag tänker att precis såhär ska det fortsätta nu.

I fredags skrev jag svaret på frågan om hur långa skidor till barn? och wow och tack för fin respons på instagram för det. Så roligt att kunna hjälpa till. Innan jag skrev klart inlägget åkte jag säsongens första femma på mina skateskidor! En premiär som innehöll lite nerver, att repa mod, peppa och våga och vinna.

Lite nervös och mycket förväntansfull, så var känslan för första skate-turen. Sist jag åkte skate hamnade jag ju till slut på operationsbordet i Östersund med ett avslitet ledband i vänster tumme. Längdåkning är verkligen en action-extremsport brukar jag skoja. Vidhåller att det faktiskt mest var otur och några tiondelars ouppmärksamhet och tankar på annat håll som gjorde det där fallet i våras – men jag har varit lite smånervös för att möta backen igen. Backen kommer dock först precis på slutet. Först: Härlig njutningsåkning!

Stor del av turen såg ut såhär. Ljuset är pastell och milt nu när och om solen orkar fram. Det har varit runt nollan men ändå fallit snö, tung snö som lagt sig tung på grenar och kvistar. Skogen böjer sig ner mot längdspåret som är tilltryckt och snabbt. Skatekorridoren är fin och snömängden förvånande stor.

Mina vrister värkte! Tänk, likadant varje start på säsongen och så kommer det vara nu några skate-turer framöver. Första kilometern spänner jag mig något så ofantligt. Att hitta den där balansen ut i skäret på skateskidorna, lägga över tyngd, balansera, skapa kraft. Här har jag massor att lära men KUL är det. Ibland ställde jag mig i spåret bara för att få vila några meter.

Ju närmre backen jag kom desto mer märkte jag hur jag liksom landade in mentalt. Valde peppiga ord och fokus. Där spåret delar sig med skylten ”lättare spår mot mål” flinade jag och tänkte ”asch, den andra vägen är inte motsatt till lätt, den är bara en annan väg” och åkte vidare. Småbackarna upp och småbackarna ner. Tog i uppför och lugnade pulsen sista myren in mot nedförslöpan med svängen.

I backen valde jag att hålla mig ute i skatekorridoren, en mjuk plog, kroppen i balans och att sedan släppa på mer fart när kurvan var slut. Busenkelt. Oj, jag mindes den här backen som större, tänkte jag när jag susade vidare sista hundra meterna in till spårcentralen.

Hjärnans tolkning av nu – kopplat till tidigare erfarenhet

Att möta något för första gången igen där det tidigare gick på tok är alltid en upplevelse. En upplevelse som du mentalt kan äga och därmed skicka lugnande signaler till kroppen. Vi tolkar alltid nuvarande situation efter erfarenheter vi haft förut! Vi kör extra försiktigt i korsningar vi vet är olycksdrabbade, vi väntar oss att bli bjuden på god mat på vår favoritrestaurang och så vidare. Eftersom hjärnans viktigaste uppgift är att hålla oss vid liv är den också lite extra tränad och benägen att visa oss faror.

Jag fick därför medvetet plocka fram alla del andra gånger jag susat med lätthet nerför avslutningsbacken. Faktum är att jag faktiskt vad jag kan minnas aldrig ramlat i den backen förrän i april förra våren, på vår-slushen som frusit till is och blev en isbanehistoria. Jag plockade således fram lättheten och kroppsminnet att klara backen, så som jag gjort massor av gånger. Det är riktigt spännande att jag var tvungen att leta i minnet för att inse att jag bara brukar åka utför, utan någon tanke på att backen kan vara klurig. Därtill gav jag hjärnan lite till lugnande signaler i att jag valde att ploga för fartkontroll och kunde på så sätt övertyga både knopp och kropp att allt var under kontroll.

Det gick fint. När backen var övervunnen knöt jag näven i en segergest – en viktig detalj för att förstärka vad som precis hänt för hjärnan – ta med dig den!

Efteråt åt jag Änglamarks tomatsoppa som är en riktigt god, mättande och väldigt billig lunch. Vi hade lite mozzarella i bitar hemma som rester som jag föste i och så mosade jag ner en avokado på macka och toppade med chiliflakes och koriander. En rimlig avslutning på en fin skatepremiär.

-Hur långt blev det!?

– Skit i det du!

Äsch, nej, jag skojar bara. Men visst är det tröttsamt när folk ska hålla på och fråga om längd och vikt och fart och allt för att på något sätt kategorisera in det man precis gjorde. Sätta i relation till om det var lätt eller svårt eller något annat. Nästa gång du tänker – av gammal vana – ställa en sådan fråga, fråga istället hur det kändes!

Tack, det kändes bra! Premiären genomförd. Backen åkt. Jag vågade och vann!

Magiska träningshelger!
Klicka nedan för att se vilka bokningsbara träningshelger & events som finns just nu!