Vi har haft så härligt omväxlande vårväder i Åre den senaste veckan. Snöfall med flingor stora som lovikavantar, sol och klart, mulet och så snöfall i hård blåst. En sådan kväll, när vädret varit fint men lite blåsigt hade jag en bokad skateträningsdate med en nyfunnen Årevän, Helena. Att det är ljust vid 18 är en fin motivator att träna även kvällstid för mig, som egentligen har lyxen att kunna lös amin träning på dagtid. Vi sågs vid spåret, där jag upptäckte att vinden tog i mer än vad jag anat när jag var inomhus.
Helena har nyköpta skateskidor och har gjort läxan och tagit lite lektioner. Smart gjort! Vi snackade skate, träning och motivation kopplat till satsningar i olika idrotter, då även hon har ett förflutet som elitidrottare och när kilometrarna tickade på ökade vinden och snöfallet. Snart befann vi oss längst bort på milspåret med igensnöade längdspår och skatespår och vind som kastade snö från omliggande träd.
…och dagen efteråt såg det ut såhär på himlen.
Här var det dags att koppla på pannbenet! Det som är härligt när man är två är att det är ganska lätt att vända en hyfsat jobbig träningssituation till en berikande upplevelse. Att vika sig dubbel och kriga mot vinden i samförstånd är tryggt och bygger fniss istället för irritation. En känsla att vinna över omständigheterna infinner sig när man kan glida bredvid varandra och bränna av ett smile, istället för att muttra svärord på egen hand.
Efter sista klättringen och nedförslöpan är vi åter till Björnens centrums skidstation. Mot snö och vind har vi krigat och lagt tio kilometer krigarpass till träningsveckans genomföra timmar. Det känns gött när det är klart och härligt att återberätta det.