Det är tisdag morgon. Snart vankas det topptur på Åreskutan via Ullådalen. Jag förbereder mig hemma, packar ryggsäcken. Smådansar runt i köket i ullunderställ – underdel från Bergans och överdel från Aclima som ligger ton i ton i mörkblå nyans. Avokadomackan får chiliflakes på toppen och åker in i foliepaket. Spade och sond har sin vanliga plats, alltid i ryggan. Värmeplagg mot kall rumpa, skalbyxor utanpå. Hänger på mig trancievern och bär ut pjäxor, stavar och skidor till bilen. Siktet inställt mot Ullådalen, solen har ännu inte gått upp.
På parkeringen möter jag upp K och M. Det är vår första gemensamma tur och alla är peppade. Dalen ligger i skugga, det är morgonskumt fast klockan närmar sig kvart i tio. En svagt rosa horisont i öster. Jobbar oss uppåt, pratar Åreflyttarna, livet, kidsen, julklapparna och hur vi inte vi inte vill lämna byn.
Solen orkar över kanten på Ullådalsplatån samtidigt som vi når dit. Det som nyss var skuggig blåton blir guldskimrande ljus och jag konstaterar att jag inte har vant mig. Hoppas att jag aldrig ska vänja mig. Vi styr skidtopparna åt vänster i riktning mot Stendalen, knäpper några selfies, får solen i ryggen och turar på.
Kolla! Renarna lyfter sina horn, spanar mot oss, vi mot dem. Vi håller höger om dem, spanar upp mot branten och rekar var vi ska vända uppåt. Beslutar att gå längs kammen. Ju högre upp vi kommer desto mindre av solen ser vi.
Soligt och vindstilla lämnas. På nordsidan är vi åter i mörk skugga med tilltagande vind och dimma ju högre upp vi kommer. Efter en stund stannar vi för att ta på värmande plagg under skaljackan. Att klä sig rätt för topptur är klurigt – man vill hålla sig varm, men helst inte bli blöt av svett som sedan blir kallt. Efter ett tag är det riktigt dålig sikt och vi tar därför riktning mot Nedre Tväråvalsliftens övre del och följer sedan liftstolparna i Övre Tväråvalsliften hela vägen upp till toppplatån. Här ser vi bara några meter framför oss och det klara väder som utlovades, det finns längre ner i dalen.
Uppe på topplatån stannar vi till skyddade från vinden vid gondol berg. Byter lite kläder, äter goda bullar, drar av stighudar och sätter på hjälmar. Sikten är dålig men vi anar att det kanske kanske snart spricker upp men hinner inte vänta. Topptoppen får bli en annan dag, dessutom är ju samtliga bilar i Ullådalen. Vänder skidspetsarna ner i övre delen av pisten (pga sikten) med planen att sedan vika skiers right och hoppas på sol och sikt.
Hundra meter ner och ljuset bryter igenom och hela kroppen jublar. Vi är åter i morgonens guldiga strålar, viker höger och får mjuka fina svängar på vindpackad snö med ett litet lager nysnö ovanpå. Traverserar mera höger, spanar och hittar fina rännor att lägga svängar i innan vi siktar mot Ullådalen och glider över platån. Jag tänker att detta är drömmen förverkligad och njuter. Det är tisdag.
Åker ner genom de glesa fjällbjörkarna i Ullådalen. Rundar små buskage, väljer väg, viker ner i fallriktningen och tar med farten över små böljande kullar i landskapet. Det är inget djupt snötäcke, men kanske 5-7 cm ospårat ändå och känslan är ljuvlig.
Mina kläder kommer från Bergans Slingsby-serie, utvecklad för äventyr på berg. Hur stort berg väljer du! Jag är så nöjd med den här ryggsäcken, som är anpassad för tjejers anatomi och skidåkning samt turande, har perfekta fack för allt som behövs och sitter grymt skönt! Slingsby W 32 heter den!
Efter lunchtid, åter på parkeringen i Ullådalen. High ten till sällskapet och ett konstaterande att detta är livets liv. Snart gör vi om! Jag äter min macka i bilen efter att ha lagt in utrustningen. Stannar till på Grädda Åre på tillbakavägen, den här tisdagen förtjänar en latte och en bulle till. Väljer kardemumma, får två för en bara för att (eller för att jag är stammis och ger en väderrapport?) och fortsätter ha en ljuvlig dag.
Så var den just den tisdagen, toppturen på skutan via Ullådalen. Det bästa är att det var en av många fler.