Välkommen till din nya favoritblogg!

Förnedrande är vad det är

Att åka varm buss till slussen. Gå av till frän lukt och linda halsduken tätare för att kunna andas. Inte kunna andas och få kväljningar av halsduken. Kliva på tunnelbana som kränger. Hålla andan och knipa ögon. Skynda på stegen, slita bort halsduk som en livlina, ta trapporna upp till skanstull medan kallsvetten rinner längs ryggraden. Se sig omkring i desperation och inte ha någonstans att ta vägen. Alla papperskorgar har fasta tak som lock, sådär så att man ska vinkla in skräp från sidan. En omöjlig manöver.* Tar steg åt höger, sen vänster, framåt. Runt den där husknuten? Massor med människor överallt stressar/strosar fram. Paniken i huden och de där stilla sekunderna när kroppen kapitulerar. Ett träd i alla fall några meter från närmsta förbipasserande får bli förnedringens mittpunkt.

Kan inte komma nog fort därifrån. Vill inte titta upp och se hur många som stirrar. När jag småspringer bortåt längs vägen med sänkt huvud önskar jag att jag kunde hissa en liten flagga från jackans uppfällda nackkrage:

”Jag är gravid faktiskt. Och att tvingas kräkas på allmän plats är nästan exakt det mest förnedrande som finns.”
Ridå.

Jaha. Och vad har NI varit med om för kul idag?

*Nej. Inte för en hand som håller i typ en takeaway mugg med morgonens goda latte. Men för en illamående gravid kvinna som försöker undvika uppmärksamhet är inte en överkroppsrotation medelst horisontal fällkniv någon strålande lösning.

  1. Usch stackare 🙁 Jag som typ lider av spyfobi är evigt tacksam över att jag kommit så lindrigt undan vad gäller graviditetsillamående.

    Just nu är jag dock (ännu ner än vanligt) väldigt känslig för cigarettrök och snart kommer jag gå ett bryt på någon som står och röker på perrongen…

    Hoppas du slipper må dåligt snart!

  2. Minns hur jag satt i bilen, fast i en av Stockholms biltunnlar, paniskt illamående, utan NÅNTING att kräkas i. Slutade med att jag fick köra in i ambulansficka, rusa ut, ställa mig framåtlutad och … ja inte kom det nåt. Men jag orsakade grav trafikstockning, arga tut och en fråga om jag mådde okej.
    Efter det hade jag alltid en plastpåse bredvid mig.

    kram till dig – fokus på att det är ett sundhetstecken och att det ju går över snart!!

    1. Ouuhhh. Dålig grej. Ja, det kan gå över snart. Eller så går det över till vecka 30, som förra gången… (huvva – hemsa tanke).

  3. Nej.. jag lider verkligen med dig.Hoppas verkligen, verkligen att det inte fortsätter så här så länge till!!

    Jag har liknande erfarenheter själv, paniken är hemsk. Jag fick en gång snyta mig (ja, kräks i näsan då, lite glamouröst sådär) i en Mulberry-halsduk efter att ha kräkts vid vägen på väg till ett morgonmöte. Ingen spegel så jag kunde kolla hur jag såg ut och halsduken som en hård boll i väskan. Och jag ville bara gå hem och sova i några veckor. (Nu är han ett år på fredag och ja, det var värt det 🙂 )

  4. Åh, jag lider verkligen med dig, bokstavligen! Är själv gravid i vecka 17 och har precis blivit sjukskriven några veckor för hemskt illamående. Ursch och fy, hoppas verkligen att det går över för dig snart!

    Kram Mikaela

    1. Hej Mikaela!
      Som självutnämnd Hyperemesis Gravidarum-ambassadör så hoppas jag att du fått bra info om vilka mediciner som kan hjälpa om du är riktigt illa däran. Om inte får du gärna höra av dig eftersom jag av egen erfarenhet vet hur väldigt olika det kan vara på olika ställen med kunskap om HG. Vila nu!

  5. Usch så hemskt! En vecka innan jag började jobba var jag sängliggande och varje rörelse skapade kräkreflexer! Jag gick till läkaren och fick Lergigan comp utskrivna för att kunna jobba. Står i klassrummet stora delar av dagen och att springa ut och kräkas av tonårspojkars svettdoft kändes inte som en möjlig väg framåt. Tabletterna hjälpe fantastiskt bra och jag kunde äta mer normalt och inte må illa!

  6. Usch lider verkligen med dig! Man kan ju tycka att något som skall bara så naturligt (som att vara gravid) borde ju kroppen fixa liiite bättre!! Har aldrig känt mig så förnedrad som under grav…spypåse beredd i handväskan och handväskan i knät, ALLTID typ. Fast en gång hann jag inte, kaskadspydde rakt över bordet på en restaurang. Då var botten nåd kan man säga!! Hoppas HOPPAS att det inte håller på allt för länge för dig!! Kram

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Magiska träningshelger!
Klicka nedan för att se vilka bokningsbara träningshelger & events som finns just nu!