Jag vill bara dela med mig av det här. Det känns så sjukt stort på något vis. När jag var liten var pernilla Wiberg min allra största idol. Hon var liksom navet i hela den alpina satsningen. Den man såg upp till. Ville vara som. Jag köpte och läste hennes bok ”mitt i karrären” där på nittiotalet. Såg mig själv i henne, en småstadstjej som med fin stöttning hemifrån ändå alltid fått göra sina val och kämpa för sin framgång. Envis prestationsprinsessa. Stark. Bäst när det gällde. jag ville vara som hon, nå lika långt, åka lika fort. Nu lägger prinsen upp bilden med min barndomsidol och mitt barn på facebook! jag har en känsla av att vi bygger snökärlek för ännu en generation.
Har ni barndomsidoler som betytt mycket för ert tränande och idrottande? Vem?