Smålandsveckans träning är en tillflyktsort. På dagarna jobbar vi med huset, i år en tillbyggnad där det ryms dusch/toalett/tvättmaskin. Och spikar takplåt som blåst bort från ladugården. Rensar vass vid bryggan. Klipper gräs. Jag har lätt träningsvärk i axlarna från monotona penseldrag med vit grundfärg.
Min löpning på timmervägar med ekorrar som sällskap är som balsam för huvudet. De stunderna ger semester från semestern. Inga totalcharmiga (men ack uppmärksamhetskrävande) barn att hålla koll på. Inga måsten förutom att sätta en fot framför annan. Ikväll springer jag igen. Det finns en längtan till granbarrsmjuka kilometer i mina knän och det spritter av frihetslust i maggropen.