Det här med att träna kort och max, inte bara intensivt har sina klara fördelar. Jag vet inte om alla fungerar likadant (antagligen inte) men jag får en alldeles speciell känsla av nöjd trötthet efteråt. Matthet i benen, blossande kinder och ett glitter i ögonen som stannar kvar.
Mitt max i #mammautmaningen blev verkligen max för stunden. Jag är glad över för
mågan att kunna pressa mig även om jag träningstävlar själv. Dock krävs det något sådant här, att jag vet att det faktiskt gäller för att det ska fungera som bäst. Det krävs tävling.
3 km: 14:12
Armhävningar på tå: 18
3 min burpees med hopp: 43
Löpningen var ca halvminuten bättre än vad jag trodde, sprang helt klart ovanför tröskeln hela sträckan och med rejält mjöklsyrepåslag sista kilometern. Hur jag ska kunna ta ner kilometertiden under 4.30 har jag ingen aning om, men däråt siktar jag. Armhävningarna gjorde jag direkt efter löpningen. Jag trodde jag skulle maxa 15, Prinsen spände ögonen i mig och sa ”du gör 20”. Dog på 18.
Burpees? Vem i hela friden bestämde att burpees skulle vara med. I TRE minuter?! Jösses vad osmart. Med lungorna och hjärtat på väg ut ur kroppen skuttade och slängde jag mig ner i backen igen 43 gånger. Ska jag vara ärlig ser jag ingen jättelucka till förbättring. SÅ sjukt jobbigt.
Vill ni vara med? Gör maxtesterna i #mammautmaningen. Träna hårt i en månad framåt. Blogga och länka in uppochhoppa.se, eller om du är blogglös, bara kommentera och berätta hur det går och ditt resultat. Ta vara på varje chans att öka. Vi maxtestar och inrapporterar igen den 16 mars. Det blir priser och ny styrka, bättre kondition och ögonglitter in absurdum.
Du är utmanad. Ta fram ditt bästa jag.