En oro med att bryta upp livet och flytta är förstås hur allt ska bli med det sociala livet. Vänner och familj är en stor del av känslan att vara hemma och höra till. Hur har Årelivet blivit, sett till vänner och social samvaro? Jo, såhär.
Inför vår Åreflytt, tankar om att flytta från familj och vänner
För oss är det lite ledsamt att familjen kommit längre bort, men redan i Stockholm var avståndet så stort att tillfällen när vi skulle ses behövde planeras och avståndet för långt för helt spontana besök. Våra familjeträffar behöver planeras oavsett. Fler mil gör inte jättestor skillnad.
Vi hade och har många fina vänner på Ingarö och i Stockholm, men också vänner i helt andra städer med långt avstånd till huvudstaden. Vissa av vännerna i andra städer träffade vi oftare än de som bodde utanför Stockholm men åt ett annat håll än oss på Ingarö. Klassiskt, vad det verkar. Vi kände att det löser sig och visar sig. Vissa kompisar kommer det kanske dröja flera år innan vi ser igen, ha kontakt med på annat sätt, vissa kommer eventuellt försvinna helt, andra band kommer finnas kvar minst lika starka men på annat sätt. Och vi valde att lita på tron att vi är hyfsat trevligt folk som troligen får nya kompisar i Åre också!
Årevännerna
Alltså wow. Jag är så tacksam. Så in i bomben supertacksam och glad att just de kvinnor med familjer som vi lärde känna lite slumpmässigt där i juli och augusti sommaren 2018 är de de är. Jag minns en första grillning i Björnen med småknoddar och en hund och blonda tofsar och blå ögon och fasen de såg ju nästan likadana ut (!!!) och vem är egentligen ihop med vem och hur kom de nu hit och vartifrån och vilken toddler och sexåring hör till vilken vuxen?
Vi pratade. Om att testa och våga och att ha nya jobb eller nygamla medflyttade jobb och ett nytt vågat liv i Åre som kom av att de ville något annat de med. Leenden och välvilja och öppenhet i åttakant. I den vilsna men målmedvetna känslan förenades vi, nummer byttes, facebookmeddelanden började plinga. Förtroendet växa och vi hängde mer. Lunch, lekdater, grillningar och prat. Vi vågade lita på, öppna upp, vara sanna. Dela med oss, lyfta och ha både humor, galghumor, medkänsla och en hjälpande hand utsträckt. Blev ett gäng.
Nu? Så solklart.
Egna personligheter. Härliga egenskaper. Fantastiska kvinnor med varm blick. Blonda tofsar absolut, men nu ingen tvekan om vem den tillhör. Barnen känner varandra och vi vet var de hör hemma men ofta är de hos någon annan ändå. Grabbarna och äkta männen med egen facebookgrupp och planer.
Allas bopålar är nedslagna. Alla blir kvar. Åre är vårt hemma och vi trivs, alla vi som sågs som av en slump och högg tag i varandra i allt det nya. S fyllde 40 nyss. Då ordnade vi tjejer kidnappningsöverraskningskalas och åt middag och drack vin och jag gick och lade mig klockan 04. En torsdag i senaugusti. Sådana vänner är de, Årevännerna. Sådana man skrattar och gråter och upplever och varmpratar med. Hoppar ut i det nya och litar på att det bär.
Såhär fint hade vi det. Såhär fint har vi det.
Jag är så supertacksam, glad och varm i hjärtat att jag har er att hitta på roligheter med!